Trippelpunkten

Underbara Endre IF! Mästerliga Visnevska!

2012-01-15T12:33:00.000-08:00

Lauma Visnevska (Foto: Endre IF)

Jag har under helgen sett Endre IF kämpa sig till en vinst mot Sala Silverstaden IBK för att idag, med blixtrande spel, från framför allt Lauma Visnevska, utklassa tidigare tabell 1:an Rönnby IBK med siffrorna 5-0. Så helgen har givit 6 friska poäng till vårt älskade Gotlandslag. Endre spelade verkligen som ett lag, mycket bra försvarsspel mot framförallt Rönnby, och en offensiv som gjorde vad de ska, men det är förstås en sak att säga vinst, en helt annan att leverera. Detta kommer vi leva länge på. Endre som jag såg idag, söndag, mot Rönnby är det lag som jag utan tvivel kan se i både semifinal och final senare i vår.

Det tråkiga med att jag är bortrest nästa helg är att missar Endres hemmamatch mot Täby IS IBK respektive Djurgårdens IF IBK. Men jag litar på att alla andra i publiken ger Endre det stöd som de behöver för att fortsätta det fina spelet!

Se Anna Jakobsson kommentera söndagens match

Se Maria Zillén kommentera lördagens match

Fönster

2011-11-30T10:59:00.000-08:00

"Fönster utan julstjärna. Fönster med neddragna persienner. Fönster med sorgliga gardiner. Fönster bakom vilka de sitter ensamma människor. Fönster vars utsikt ger en stilla distraktion från det som tynger ett hjärta. Betraktande av fönster bredvid fönster. Se fönster som säger så mycket. Det är en signal till omvärlden. En signal vi struntar i, skyndar vidare till fint dekorerade fönster. "Så ska det vara". Vad händer på andra sidan fönstret? Det fönster som säger så mycket i sin svårmodiga och skamfyllda anonymitet. Fönster som någon på andra sidan önskar vore en vägg."

Piano på väg

2011-11-27T13:54:00.001-08:00

Jag har beställt ett piano, ja det var någon vecka sedan nu. Jag har en ganska klar bild för mitt inre om var jag vill komma, eller kanske en sådan där skimrande bild. Jag siktar nog inte på att bli konsertpianist med noterna som mina bästa vänner. Jag vill lära mig spela så att jag kan spela de melodier som jag känner till. Så de klassiska styckena får jag väl lov att memorera. Well, kanske i framtiden att jag lär mig noter, men det är inget jag tänker börja nöta nu. Så är det. Frågor på det?

Längtans ljuvlighet

2011-02-20T09:28:00.000-08:00

På vägen hem från träningen idag, just nu för en stund sedan, kom jag att tänka på "längtan". Det är ju något ganska fundamentalt hos oss kanske, att gå med förväntningar inför det som komma skall, snart eller längre in i framtiden. Först tänkte jag på längtans ljuvlighet; att den, liksom en söt karamell, kan skänka en sinnesförnimmelser under lång tid. Hur längtan kan kännas som sån där härlig, krämig, smält choklad, som liksom stannar kvar på tungan efter man svalt. Som den varma och förlösande första vårsolen som hypnotiserar en, som får en att mjukt sluta ögonen, luta sig mot en fasadvägg och för en stund glömma bort tid och rum.

Tänk att längta till de där underbara semesterveckorna, planera och fantisera. Att i snö och kyla för sitt inre se blommande ängar, höra porlande bäckar, känna kaprifolens doft och nästan kunna känna det frodiga gräsets lätta strävhet. Eller att längta till den där personen som väntar där hemma, kunna njuta av den varma kramen redan innan den delats ut. Att med allt snabbare steg ta kliven mot dörren och att i tamburen mötas av värme, kärlek och omfamning. När man tänker på det kan det nästan krypa i huden. Närheten som gör att man kan ge efter och fyllas av ren lycka; där och då.

Men längtan efter en längtan är inte så ljuv, åtminstone stundom. Att känna att man saknar händelser och människor att längta till är väl till sin enklaste natur en grym och ibland outhärdlig känsla. Att vandrandes dagdrömma, fantisera, att det är någon som väntar på en när man kommer hem från den där arbetsdagen som inte hade många rätt. Dagarna när man mest av allt behöver en varm och lång kram. Och att man lagom i porten till trapphuset vaknar till verkligheten och en, växterna åsido, livlös lägenhet. Då sätts längtans subjekt i bjärt kontrast mot frånvaron av den samma.

Som så mycket handlar det kanske, eller jag vet nog att det är så för mig, om att skapa möjligheter; händelser och människor att längta till. När tanken får vandra så kan det uppenbara sig många händelser och människor som det redan i dag längtas till. Även om det är lätt att fokusera på den längtan som man inte har, eller rättare sagt, att man tänker på det som man inte har. Även om man ska vara glad för det man har, är det ändå svårt, om inte omöjligt, att alltid lura sitt tänkande jag, som ständigt gör det känt vad som saknas eller vilka färdigheter som man inte besitter. Och jag tycker nog att man ibland ska få smaka några droppar av vemod, självömkan och bitterhet om man för jämnan försöker ta stadiga klunkar av självförtroende, självkänsla och hoppfullhet.

Unken kvinnosyn på Rockskallen

2011-02-12T02:16:00.000-08:00

Jag lyssnar inte på rock. En del gör det, andra inte. Jag förstår kärleken till musiken, oavsett genre. Eftersom jag inte lyssnar på rock så var jag inte heller på arrangemanget "Rockskallen" som arrangerades 29 januari 2011 på Hamnplan 5 här i Visby. Det är ett årligt arrangemang.

Nu uppdagas det för mig, genom insändare från Santa Rosa Death Patrol och sedan debatten i Sveriges Radio Gotland att Gotlands Allehanda (som huvudarrangör) gjort det möjligt för en modellagentur att bidra med lättkladda tjejer/kvinnor (och kanske dito pojkar/män?) på detta arrangemang. Flera, inkl. Elin Bååth Bergstedt - gitarrist i Santa Rosa Death Patrol, reagerade på denna, uppenbar objektifiering.

Jag blir så jävla arg. Och debatten i radio (hör gärna hela, oklippta) gjorde mig ännu argare. Man kan väl erkänna att det blev fel(?), nej då, man vill sopa det under mattan och avleda diskussionen med att angripa Santa Rosa Death Patrol själva för att de skulle vara kvinnoförnedrande och vara dåliga förebilder för kvinnor. Det är, i brist på starkare uttryck, barockt, häpnadsväckande och helt oacceptabelt!

Jag vill gärna se bilder på de människor som tjänstgjorde från agenturen som "jobbade gratis" åt GA och Rockskallen. Om någon som läser detta har bilder så vill jag gärna låna till detta inlägg. Inga fastnade på GA:s egna bilder i bildreportaget.

Men jag tror inte att Elin skulle göra en sak av det om det inte fanns där. Problemet är att det är allt för många i samhället som har allt för svårt att uppfatta när vi behandlar män och kvinnor olika, på grundval av deras kön. Och att objektifiera kvinnor (och män) är något som måste tillhöra historien, det är en människosyn som man accepterar om man inte protesterar. Och genom att hålla käften accepterar man, så är det, även om man tycker något annat.

Det här handlar inte om att vissa individer "väljer" att gå lättklädda och "jobba gratis" (medan de gör reklam för en agentur). Det måste en individ för göra. MEN detta handlar om att man (oftast män) systematiskt använder kvinnan som ett objekt, och det är jättebra att Elin får fram det tydliga i att män utför handling aktivt och att kvinnorna passiviseras och får en underordnad "funktion". Om det nu är så att det även fanns manliga dito, från en modellagentur, innebär det inte att de två tar ut varandra. Att man behandlar män som objekt rättfärdigar INTE att man behandlar kvinnor som objekt. Det förstärker bara en genomgående obehaglig människosyn.

Jag tycker att man gott kan vara tydlig mot Gotlands Allehanda om detta, och varför inte också

Clarion Hotel
Kulturföreningen Roxy
Hamnplan 5
Peter Othberg Musik och Teknikproduktion
J-J mix PA Teknik
Destination Gotland
Garlings
Pistonhead
Crank it up
Tattoo

som alla är "samarbetspartners" till detta. Det är förstås också ansvariga.

Hur ska vi komma någonstans i jämställdhetsarbetet och vägen till frigörelse från könsrollerna om vi ständigt dras ned i detta unkna träsk av objektifiering och nonschalanta och oerhört provocerande sätt att föra debatten från (i detta fall) Tobias Wallström (som också är bildjournalist på Gotlands Allehanda). Säger detta något om GA eller bara de som arrangerar Rockskallen?

Att man sedan ger Ella-linjen i Fårösund pris, att de jobbar med jämställdhet, gör det hela surealistiskt, och ordentligt med smolk. Ella-linjen är jättebra (har själv fått möjligheten att besöka dem för något år sedan), tråkigt att Rockskallen inte kunna leva efter bättre ideal.

"Penetrering" av Unni Drougge

2011-02-10T09:51:00.000-08:00

Idag börjar jag läsa "Penetrering" av Unni Drougge. Jag har inte läst någon av hennes böcker tidigare, så det blir en ny upplevelse i sig. Det är spännande att läsa en ny författare och dessutom en ganska ny bok. Jag har väl mest grottat ned mig i döda författare :-)

Att dessutom få läsa boken som en del av en bokcirkel känns intressant och socialt. Ja, cybersocialt i alla fall. :-) 28 mars diskuterar vi boken på Ninas blogg. Häng på om du vill!

I huvudet på en romantiker

2011-02-06T02:24:00.000-08:00

Att vara en romantiker betyder inte oavkortat att man är "romantisk", det betyder mer att man ser tillvaron "likt en roman" (alltså något påhittad och kanske tillrättalagd). Det ter sig ofta som ett par glasögon där omgivningen, människorna och det som sker, får undertext och livet nästan utspelar sig på ett interaktivt sätt.

Som romantiker kan man ofta vara lite drömmande, svävande på målet och leva i förhoppningar att också ens tillvaro kan bli som i en roman. Vad skiljer då en roman från det verkliga livet? Det behöver inte finnas någon skillnad alls, om man jämför innehållet, för mig ligger distinktionen i förstapersonens, jagets, förväntningar och tolkningar av världen. En solig dag, ett förlösande samtal, en god ostmacka, ett strömavbrott eller en båtresa kan ges större signifikans och kontext än vad som skulle kunna ses som det objektiva. Och så är det säkert för alla och envar, men jag tror att det är mer utpräglat hos en romantiker.

Tillvaron kan kännas regisserad utan att för den delen hänfalla åt fatalism, vi har kontroll över våra liv. Men spänningen inför ett nytt möte kan förlösa fantasier och det är inte ovanligt att situationer och händelser i förväg får sin diktning i huvudet på en romantiker.

En romantiker kan också förmås att göra saker som man läser om i en roman, lyriskt se på tillvaron och förhålla sig till människor som en utpräglad karaktär (som vi alla är), men kanske på ett mer medvetet sätt.

Att vara en romantiker kan förstås också innebära att man är romantisk, men det är nog så att en romantiker har inom sig en strävan och drivkraft att ta romantiken längre än det vanligaste sökresultat man för när man letar efter "romantik", vilket är "romantisk weekend". För en romantiker som är romantisk finns romantiken (mellan människor, inte epoken) i vardagen och i enkelhet, snarare än storhet. Och romantiken är som lycka, stunder av fullkomlighet och övermänsklighet. Romantiken är snarare en blick, en lätt beröring och den inre förvissningen om vänskap, trohet och kärlek än fyverkerier, galamiddagar och dyra gåvor. Ni som uppfattar banaliteten här får förlåta och känna skön tillfredsställelse att vi nog delar synen på detta.

Hur är det då att vara romantiker? Det är förstås omgärdat av stunder i limbo mellan verklighet och fiktion, en tillvaro som bjuder in till diktande i huvudet, ett rosa skimmer och en mycket aktiv fantasi. Men det innebär också att det ibland kan vara svårt att vara helt jordad, med båda fötterna på jorden och en rent objektiv blick, något som säkert alla till viss del känner igen sig i. Inget underbart som inte har någon baksida.

Och den stora sanningen, som gäller så mycket, så är det inte antingen eller. Jag tror att man är grader av saker och har grader av egenskaper (kanske inte en så revolutionerande hållning, men ibland undrar man). Ett känsligt ämne på området att vara gradvis är sexualitet och könsroller. Vi har ju utsatts av vad som kan kännas som eoner av försök att skapa ett "antingen eller". Antingen man eller kvinna. Antingen heterosexuell eller "konstig". Antingen glad eller ledsen". Den senaste förstås mycket mer banal i sammanhanget.

Jag tror vi envar är romantiker, i något utsträckning. Precis som jag tror att vi alla befinner oss på en skala mellan olika sexualiteter, främst på skalan mellan "teoretisk 100 procent heterosexuell" och "teoretisk 100 procent homosexuell". Men den andra stora sanningen (och poängen) är att varken jag, din partner, din familj, din släkt, arbetskollegor eller något har rätten att definiera dig, det är du som gör det. Och det som är du ska respekteras. Och på samma sätt ska också du respektera hur andra människor definierar sig själva. Nu låter detta som något som skulle kunna ha tagits från en religiös text, budord, men så är det inte. Men låt inte det hindra dig från att ta med det i din syn på andra människor. Och ja, det är ganska proximalt inspirerad av det numera ganska universelle "behandla andra så som du själv vill bli behandlad".

Så, känn efter, är du en romantiker? Respekteras din definition av dig själv och respekterar du andras definitioner av sig själva? Utgår du ifrån att en kvinnoperson eller mansperson förväntas agera på ett visst sätt?

Älska människan, hata fördomarna!

Intresseväckande abstinens från Facebook

2011-01-24T09:00:00.000-08:00

Till att börja med kan jag kommentera det lätt ironiska att detta blogginlägg kommer att ha en länk till sig från Facebook. Men sådan är IT-strukturen.

Jag beslutade att under denna vecka, v. 4, 2011, ta en vit vecka från Facebook. Anledningen var tvåfaldig. Dels har Facebook tagit en del tid och jag har haft många besök per dygn, det har blivigt ett substitut för social samvaro. Återkommer till det. Dels var jag intresserad av hur jag skulle reagera på en vit vecka. De tu har naturligt ihop.

Under dagen, detta är första dagen av den vita veckan, har jag i alla fall tre gånger kommit på mig själv med att fundera på att titta på Facebook. Jag har utan problem kunnat lägga band på mig själv. Vad är det då som jag längtar efter, vad är anledningen till Facebook? Dels så upplever jag att jag känner en samhörighet med mina vänner som också använder Facebook, många av dem bor på fastlandet, så det är inte som att jag skulle springa på dem på stan. Denna samvaro är, när man tänker på det rent intellektuellt, en chimär. Dels så har jag haft en impuls att delge mina vänner på Facebook min "status". Och för att lindra en svag abstinens så publicerar jag den "statusen" här:

"Idag rullar underbara José González 'Heartbeats' (Spotify-länk) på repeat i huvudet. Och inte av någon annan anledning att det är en skön låt. Hoppas de andra i kanslihuset har uppskattat mitt konstanta visslande i korridoren"

Jag skulle kunna roa mig med att analysera denna "statusuppdatering" och försöka se om det går att lära sig något av den, en fallstudie helt enkelt. Jag skulle i så fall kunna konkludera att jag har ett behov och önskan att dela med mig av relativa banaliteter, att jag vill veta att andra ska veta att jag dels känner till José González och kan vissla en av hans låtar. Jag kanske också ville förmedla att jag har andra i kanslihuset, att jag är del av ett kollektiv. Sedan så är det något speciellt med att länka till Spotify, att vilja dela med mig av musiken i en mycket praktisk mening. Det skulle jag kunna analysera.

Men det som är intressant, är just Facebook som fenomen. Det är ju inte ett socialt medium, det är må hända kommunikativt och i viss utsträckning interaktiv, men det är inte socialt. Det är vad jag skulle beteckna en pseudosocial IT-tjänst.

Jag skulle i vissa avseenden kunna mena att Facebook är skadligt (för mig i alla fall). När det tar plats istället för riktig mänsklig kontakt är det skadligt.

Så jag hoppas att denna vita vecka från Facebook ska göra sitt, och en tanke jag har från framtiden, som formulerades i huvudet igår när jag skulle somna, var om jag inte bara ska använda Facebook på de veckonummer som också är primtal. Det är nördigt så det förslår, knappt något jag skulle skriva om någon läste detta, men ändå en skön utglesning av utiliseringen allt medan årets veckor går.

Veckorna:
1, 2, 3, 5, 7, 11, 13, 17, 19, 23, 29, 31, 37, 41, 43, 47, och 53

Ger i så fall en trevlig fördelning med användning typ var tredje vecka. Är inte det balanserat?

Att vara mobil

2011-01-06T04:09:00.001-08:00

Jag har kastat tärningen och köpt en s.k. netbook, d.v.s. en liten dator (PC) som mest är utformad för att surfa och ex. ordbehandling. Det blev en Acer Aspire One D255 (med enklare DDR2-minne). Tillsammans med Microsoft Arc Touch Mouse gick det på ca. 3000 kr. Det känns såhär efter 12 timmar helt ok.

Med min Samsung Galaxy S kan jag skapa en s.k. accesspunkt, ett trådlöst nätverk, så jag kan surfa även om det inte finn s något annat nätverk nära. I skrivande stund sitter jag i bilen på en snöig parkering utanför ett storköp och väntar på mor som rekvirerar förnödenheter.

När jag ser min nya IT-lösning och dess möjligheter inser jag snabbt att jag ligger ungefär 1-2 år efter de som är bra på att plocka upp nya möjligheter. Det gör mig inget, känns bra att tillämpa beprövad metod ibland.

Här kan ni se en bild om ni vill.

Blicka framåt mot det som komma skall

2011-01-01T11:03:00.000-08:00

Igår skrev jag ett inlägg om 2010, en tillbakablick på det som varit. Även om jag just i skrivande stund inte känner någon överväldigad inspiration att skriva, men en stor entusiasm att blicka framåt, tar jag tid och kraft att skriva några rader.

Som jag skrev tidigare inbjuder skiftet av år till att blicka bakåt och framåt, jag vill dock med emfas understryka vikten av nuet. Det är nuet som gäller, även om man stundom ska tillåta sig att just titta på historien och planera framåt. Men att leva i dåtiden eller framtiden är uteslutet. Basta.

När jag nu blickar framåt kan man lätt hänfalla till att dela in existensen tematiskt, eftersom det är enklast och jag just nu inte känner sådan stor skrivlust blir det också denna disposition. Hoppas detta mer facila upplägg är okej.

I mitt arbete har ledigheten om 5 arbetsdagar varit bitvis ganska jobbig. Jag längtar och har längtat tillbaka till arbetet för att få frossa i de intressanta och spännande arbetsuppgifter jag har men också få implementera härliga nya förbättrade rutiner och jobba smartare än tidigare. Jag ser fram emot att nu nästa vecka få ägna mig åt "inre underhåll" på regionkansliet vilket innefattar en rent praktisk förbättring av kansliets funktion och organisation men även en välbehövlig översyn av arbetssätt i olika aspekter. Jag är en sådan person som känner stor inre tillfredsställelse att få ägna mig åt detta inför varje nytt år.

När det gäller arbetsåret 2011 så är min förhoppning att jag ska kunna vara ett bra stöd till de underbara fritidspolitiker som vi har i miljöpartiet. Jag hoppas också att jag på ett tydligt och uppskattat sätt ska förbättra mig markant och vara än tillförlitlig och effektiv resurs. Jag hoppas kunna utveckla mig i min yrkesroll.

Vid sidan av min befattning på miljöpartiets regionkansli kommer jag också få förmånen att jobba som administratör i en annan förening med EU-projekt och löneadministration. Den är en tjänst på 20 procent vilket passar mig utmärkt. Här kommer det bli mycket nytt (när det gäller EU-projekt) och jag kommer få många anledningar att vara skärpt och initierad.

Mitt ideella engagemang, som jag skrev om igår ganska mycket, har också mycket nytt. Att tillhöra en majoritet istället för en minoritet är kanske inte som natt och dag, men det är ett helt annat läge.

Igår skrev jag:

Jag har under året, av medborgarna och partiet, fått förtroendet att representera dem i kommunfullmäktige. Det är ett uppdrag jag har mycket stor vördnad inför och som jag ska göra mitt yttersta för att förvalta så gott som jag kan. I min grupp i fullmäktige, vi miljöpartister, har jag också fått det ansvarsfulla och förpliktande uppdraget som sammankallande för denna 11 personer stora grupp. Inte nog med detta, vilket i sig är mer än nog hedrande och intressant; jag har också valts, under året, att biträda ordförande i Byggnadsnämnden som vice ordförande och medlem och presidiet och arbetsutskottet. Jag ser fram emot det som en lärorik erfarenhet och en naturligt förlängning av mitt tidigare engagemang i nämnden. Jag hoppas förstås, i alla mina uppdrag, utöver allt annat att kunna vara med och göra samhället grönare, bättre, genom ett friskt politiskt arbete.

Så det är skarpt läge och stor vinst med att jobba hårt redan nu, för att hitta nya rutiner och ett effektivt sätt att förändra samhället så det blir grönare.

Personligt känner jag också ovanlig entusiasm, mycket katalyserat av framgångar under 2010. Träningen är på plats som den aldrig varit tidigare i mitt liv, bara att hålla igång och kämpa på. Socialt kan jag skönja öppningar att skapa en permanent tillvaro här på ön, i alla fall ett socialt liv som nog skulle betecknas som normalt. Man vet ju aldrig var man kommer leva, men med de val som jag gjort så känns det som om Gotland är mitt hem i fyra år. Men jag tvekar föstås när jag ser spännande jobb på andra orter, men jag kan inte sväva mellan att bo här och ev. bo någon annanstans. Jag är ju en person som mår bra av att rota mig, men för den saken skull ska jag göra allt för att inte skapa ett monotont liv. Vänner, glädje, resor, kärlek, god mat, kultur, arbetsglädje, samhällsengagemang och lycka är ingredienser som jag gärna skulle vilja ha i livets gryta. Ursäkta banaliteten.

Så sammanfattningsvis är utsikterna goda, entusiasmen god, förutsättningarna mycket goda och möjligheterna många. Det är nog så att jag egentligen skulle vilja viska detta, men "gör-tvärtom-metoden" påkallar att detta SKRIKS UT! Nu kör vi!

aaa

Blicka tillbaka på det som varit

2010-12-31T07:51:00.000-08:00

Well. Ungefär sju timmar kvar på detta år (i skrivande stund) och det är säkert många som tänker tillbaka på det år som varit. Vi tenderar ju att göra det. Och några bloggar också om det. Som jag.

Det är lätt att bli banal och nostalgisk när man tänker tillbaka på ett år som gått. Jag försöker alltid undvika att vara banal, men det kan vara så att själva konceptet med att blogga om året som gått, "årskrönika", i sig är banalt; och om så är fallet hänfaller jag med ro åt banaliteter för denna gång.

Detta år har varit väldigt mycket. Jag har hittat många delar av mig själv, mycket tack vare skicklig terapeut som fått mig att inse saker och öppna många dörrar. Det är en personlig seger. Jag har flyttat från ett enklare, men dock härligt, boende till vad som relativt kan liknas vid en paradvåning i allmännyttan, 45 kvm i ett av stadens mest nordliga kvarter. Det var ett mycket bra steg att ta. Tänk att gå från gemensam dusch i källaren runt på andra sidan huset (var tvungen att gå ut) till att ha egen dusch 10 meter från sängen, och ett badrum med vattenburen golvvärme där till (!). Det har under månader varit som att bo på ett hotell. Underbart.

I mitt arbete som tjänsteman på miljöpartiets regionkansli i Visby har årets valframgång på Gotland givit ett naturligt tillfälle att glädjas och känna större stolthet än normalt. Jag är otroligt privilegierad att få jobba med underbara människor som vill göra vårt gemensamma samhälle bättre, som osjälviskt offrar av sin tid, tid som i annat fall i många fall skulle spenderats med familjen. Det är inspirerande för mitt ideella engagemang.

Jag har under året, av medborgarna och partiet, fått förtroendet att representera dem i kommunfullmäktige. Det är ett uppdrag jag har mycket stor vördnad inför och som jag ska göra mitt yttersta för att förvalta så gott som jag kan. I min grupp i fullmäktige, vi miljöpartister, har jag också fått det ansvarsfulla och förpliktande uppdraget som sammankallande för denna 11 personer stora grupp. Inte nog med detta, vilket i sig är mer än nog hedrande och intressant; jag har också valts, under året, att biträda ordförande i Byggnadsnämnden som vice ordförande och medlem och presidiet och arbetsutskottet. Jag ser fram emot det som en lärorik erfarenhet och en naturligt förlängning av mitt tidigare engagemang i nämnden. Jag hoppas förstås, i alla mina uppdrag, utöver allt annat att kunna vara med och göra samhället grönare, bättre, genom ett friskt politiskt arbete.

Jag har under året lärt känna nya människor, både här på Gotland men också nationellt. Det är otroligt gåva att få lära känna människor. Jag ser att många människor i mitt liv också ökar möjligheten att finna den där tvåsamheten som jag stunden intensivt trånar efter.

Jag har ett maxim (levnadsregel) sedan tidigare: Vita mirabilis est, vitam ama. Vilket fortfarande gäller. Men jag kommer nog använda mig mer av ett nytt maxim: Dies quos memoria tenemus, non qui cesserunt, haec vita est. Men det återkommer jag till imorgon (när jag ämnar blicka framåt).

En stor sak under 2010 är också att jag kommit igång med regelbunden träning. Under sommaren kunde jag även öka träningsgraden, en riktig "träningssemester". Jag medger att det blivit mer oregelbundet under nov-dec, men jag VET att det kommer att återkomma när det nya året börjar. SÅ, jag kommer inte ha nyårslöfte om att "träna mer".

Jag vill avsluta detta ganska summariska utkast av 2010 med att skriva att jag gläds åt att idag gjort en fruktsallad till nyårsfirande med människor som jag inte träffat förut, att nappa på en inbjudan är något som inte är att underskatta, för maximet framför alla andra är ändå: Carpe diem!

Natten går tunga fjät

2010-12-13T14:18:00.000-08:00

Lucia. En högtid som jag kan titta tillbaka på med gillande, det har för mig varit en fin högtid, mysigt med ljus, sång och lussebullar. Men med vad jag kallar insikt kommer också smolk i denna bägare. För mig är det svårt att frånse genusaspekterna av detta firande. Det nästan makabra i att genom bildpresentation i lokaltidningen _rösta_ fram vem som ska bli Gotlands Lucia (!). Dels en söt tjej som passar in i en stereotyp mall*, men också att det är en tjej. Den som är måttfullt intresserade av genus kan här förstås (och jag kan ha empati med det) anklaga mig och andra för extremism eller kanske rent av "trams". Lucia i sig är kanske en världslig sak, men det handlar mycket om symboler och de ofriheter som vi bakar in i en väv av religion och kultur.

Jag ser det som så att svårigheten för en man att kunna bli vald till Lucia är en ofrihet. Könsrollernas ok placeras på våra axlar innan vi hunnit ut ur förlossningssalen på BB.

Det har gjorts många mer eller mindre skämtsamma Luciatåg med manliga dito genom åren. Men alla har väl i ärlighetens namn varit en ploj, ett studentikost spex eller ett utlopp för en tilltagande grad av berusning. Kan någon ge exempel på där ett Luciafirande kunnat gå av stapeln utan humoristiska förtecken? Seriöst. Om det har funnits vill jag gärna veta.

Nåväl, Lucia kommer och går. Men ofriheten består.

-------
*Det är förstås en mycket tydlig objektifiering av dessa flickor och de vallas in i en omodern och otidsenlig sed.

Kränkning på buss 1 mot centrum

2010-11-30T12:32:00.000-08:00

Jag satt på buss 1 mot centrum. Det var mellan 14 och 14.30 en vanlig tisdag i november. Många skolbarn åkte. Äldre som yngre. Det var nog bara två andra som var vuxna ombord förutom föraren. På en hållplats i södra Visby gick tre tjejer ombord. Jag tror de kan ha varit i 13-14 års åldern. Två av tjejerna satte sig efter mittdörren medan den tredje satte sig i den främre delen av bussen. Bussen fortsätter sin resa. Senare sätter sig ett mindre barn ytterst bredvid tjejen i främre delen av bussen och vad jag tror är mamma sätter sig precis bakom sitt barn. Bredvid mamma sitter redan en annan vuxen kvinna.

Efter några hållplatser går en av tjejerna från bakre delen av bussen fram till den plats där den ensamma tjejen sitter och så gnider hon tjejen i ansikten med smält snö under så länge som två sekunder och säger sedan "Ha-ha, där fick du". Medan tjejen blir insmetad i ansikten av snövattnet uppfattar jag att hon blundar och försöker vända ansiktet bort från tjejens hand. Tjejen smetar snövattnet i en cirkelrörelse över tjejens ansikte. Tjejen rycker inte bort huvudet eftersom hon är ganska fast där hon sitter. Efteråt vänder inte tjejen sitt ansikte mot tjejen från den bakre delen av bussen utan vänder bort huvudet mot bussfönstret, tittandes ut. Om hon hade sett på den andra tjejen och kanske skrattat till eller pratat med henne hade man då kunnat förstå att det var en vänskaplig hämnd, möjligen på en tidigare mulning. Men eftersom tjejen där framme bara vänder sig bort förstår man att det var en kränkning. Hon säger ingenting.

Tjejen som kränkte går småskrattandes tillbaka till sin kompis som väntar på deras platser och ett tydligt fnisser utbryter.

I ögonblicket som tjejen smetar in smällt vatten i ansikten på den andra tjejen brinner det till inom mig. Direkt och omedelbart. Jag stelnar till. Är det ett skämt eller är det en kränkning? Först när jag sekunderna senare kan läsa tjejens reaktion, skammen, förstår jag att det inte var vänskapligt, men något har hänt med mig under den tiden, inte mer än fem sekunder.

Tjejen sitter kvar där framme, torkar inte av vattnet i ansikten. Jag tittar på henne bakifrån. Jag kan nästan känna det kalla vattnet mot mitt eget ansikte. Jag kan känna kränkningen, och hon måste känna vattnet på sitt ansikten. Som en påminnelse på det som just hände. Hon tittar ut genom bussfönstret. Försöker låsas som det inte hänt. Jag ser ingen reaktion på de två vuxna kvinnorna som sitter direkt bakom.

Det föll sig så att jag skulle av på samma hållplats som den kränkta tjejen. På väg mot dörrarna försöker de två tjejerna få kontakt med tjejen genom att utdraget säga hennes namn. Tjejen tittar inte på dem, skriver på sin mobil. Vi går av. Bussen åker.

Tjejen börjar gå framför mig, ska i samma riktning som jag. Skrivandes på mobilen. Där våra vägar skils åt försvinner hon bort.

Då och nu, skrivandes, känner jag en oerhörd skuldkänsla. Jag kände direkt när det hände en köld inom mig, och den förnedring som tjejen utsattes för, den kränkning som hon utsattes för, utsattes också jag för. 1-2 sekunder av osäkerhet om det var vänskapligt eller inte var tillräckligt för att någonting i mig gjorde att jag stelnade till och blev helt passiv.

Jag skäms för att jag inte på något sätt ingrep. Jag skäms för att de två vuxna kvinnorna som satt 30 cm ifrån inte reagerade. Jag skäms otroligt mycket att jag inte gick ifatt tjejen när hon gick av vid samma hållplats som jag. Jag kunde ha givit henne några vänliga ord, vad ord från en främling kan betyda, men ändå något. Men inget gjorde jag. Tiden på bussen och tiden gåendes bakom henne kändes som timmar. Jag hann tänka otroligt mycket. Jag genomlevde en inre kris. Å ena sidan en stark impuls att ingripa och vara en god människa, men å andra sidan något som paralyserade mig. Jag skäms.

Jag tänker på vad hon tänker på, hur hon känner sig. Har hon någon att anförtro sig hos? Hur känner hon inför kränkningen? Kränks hon ofta? Är hon ensam, eller har hon en vän? Förstår hon att ingen människa förtjänas att kränkas och förnedras inför en allmänhet? Hur känner hon inför det faktum att ingen vuxen på den bussen gjorde något? Vi valde faktiskt att inte göra något. Vi vuxna "skötte oss själva". Det är åt helvete, det är vad det är.

Vad är det för osmakligt samhälle vi har? Där en tjej kan kränka en annan tjej inför ögonen på vuxna, om än obekanta, och helt utan konsekvens? Vad tror tjejen om vuxenvärlden?

Hur kunde jag bli sittandes där? Hur kunde jag vara så jävla feg i den situationen? Vad fick mig att inte gå ifatt henne när bussen hade åkt. Hur kan jag se till att detta, min passivitet, inte upprepas igen? Jag mår otroligt dåligt över detta, men det är förstås ingenting emot hur tjejen som fick smällt snö upptryckt i ansikten på buss 1 på väg mot centrum. Jag skäms.

Jag är idag 11000 dagar gammal...

2010-11-06T08:30:00.001-07:00

Idag är jag 11000 dagar gammal. Vad säger man om det? En lördag i november, alla helgonahelgen, mörkt ute vid 16. Slöat. Städångest. Men med dansplaner för natten.

Jag firade min 10959:e dag på jorden i september, det var en kanontrevlig tillställning, faktiskt en succé! Jag tycker att man kan ta tillfället att fira en viss dag i sitt liv, snarare att snö in och fokusera på jämna 365/366-dagar.

I traditionell räkning, med "år", så fyllde jag 30 år den 24 september. Men att prata om dagar ger ju många fler tillfällen att fira tycker jag =)

Idag har jag levat 11000 dagar, inte så illa! Nu är det bara 100 dagar tills jag fyller jämt igen, fest något? =)

Hur ärar man en bonusdag?

2010-11-04T15:26:00.000-07:00

"Arbetsfri dag", det är som musik för oss kollektivavtalsparagrafnördar. "Dag före alla helgons dag är arbetsfri". Men varför?

Jag har inget emot att vara ledig (även om det finns massor att göra). Jag känner mig så härlig kontorsmässig när jag nöjd kan konstatera att jag inte kommer att jobba imorgon, men ta ut full lön, och det finns inget min arbetsgivare kan göra åt det. Facket har kämpat för att jag ska kunna vara ledig, dagen FÖRE alla helgons dag. Att jag ska kunna förbereda mig på att besöka gravar, eller spöka ut mig en vecka efter den amerikanska originalet "Halloween".

Vad betyder en bonusdag? Hur ska resultatet av denna fackliga kamp förvaltas. Slappa? Städa? Läsa? Skriva? Surfa? Jag är rådlös. Men det är jag väl kanske andra dagar också, som lördagar och söndagar. Men det är något speciellt med "långhelg", man hör ju hur otroligt väl tvåsamhetsmänniskor (gärna med barn) utnyttjar dessa förlängda helger. Det involverar ofta att sätta sig i en kombipersonbil och susa igenom landsbygden till någon släkting eller extrahus.

Jag ska städa och träna. Och bära lite flyttkartonger i innerstaden. Det kan väl inte bryta mot intentionerna i denna kollektivavtalsförmån?

"Ha en bra dag"

2010-11-03T05:40:00.000-07:00

Våren är bäst! Ljuset och värmen kommer åter. Den tidiga hösten är fin, lagom varmt, abskitionen, härlig luft. Sommaren är skön, värmen gör gott, och solen är underbar. Vintern är fruktansvärd! Jag räknar in denna novembertid i vintern. Kallt. Kallt. Kallt. jag tror mig nästan känna det i märgen. Kylan. Och mörkret liksom kramar livsglädjen och energin ur en. Det första man gör på morgonen är att gå in i väggen och så lunkar man på i halvdvala hela dagen och skyndar hem till värmen och trösten. Levande ljus och duntäcke.

Jag tror att vi alla behöver extra mycket kärlek, förståelse och mänsklig värme denna tid på året. Så se till att inte vara så hårda mot varandra, ha lite mer förståelse och ansträng er lite extra för att förstå och visa samhörighet. Det är nu som vi behöver varandra som mest, när kylan och mörkret lägger en våt filt över vår tillvaro.

Vi kan göra mycket för att mildra säsongen, ett enkelt "ha en bra dag" kan göra skillnad!

Dancing On My Own

2010-11-01T13:23:00.000-07:00

Jag älskar att dansa. Helst trance, men dance, techno och house funkar. Bor man på Gotland är man inte alls bortskämd med flera danskoll att välja på. Om man vill dansa har man inte så många val överhuvudtaget. Så det blir inte optimalt, men det är fortfarande dans i alla fall.

Jag har inget emot att gå ut själv och dansa. Jag är där, på dansgolvet, för att dansa och dansar gärna 2-4 timmar oavbrutet. Men det finns en kultur på dansgolvet, speciellt när dansgolvet inte är så specialiserat. Munkkällaren i Visby har för visso flera dansgolv med något varierande stil (kred!) men det är ändå lite av en blandning. Men det är helt ok. Jag är glad för att det är dansvänligt, även om det inte är ett rent trance-golv.

Men tillbaka till kulturen. Som sagt jag vill gärna dansa, men inte nödvändigtvis face à face, det skickar signaler som jag inte är intresserad av. Så det blir att ständigt rotera och vara neutral, det funkar fint tycker jag. Men det är en ständig spänning mellan de som dansar. Sällskap bildar gärna ringar, större eller mindre, mer eller mindre definierade, för att kunna dansa mot varandra. Ganska logiskt. Det är intressant vad "dansriktningen" skickar för signaler. Jag tror att det är få som är på dansgolvet bara för att de gillar att dansa (men givna undan, se nedan).

Det hade varit uppfriskande med ett dansställe dit människor går bara för att de älskar att dansa. De mer renodlade dansgolven som jag varit på har kulturen och känslan varit annorlunda jämfört med Munkkällaren (eller 99 % av alla uteställen).

Så där dansar men, på detta mer generella dansgolv, ett ställe inte bara för dans utan även flört. Jag förstår, det är ändå en krog. MEN varje gång jag är ute så ser jag män/killar (för det handlar om dem) utan vidare dansa upp till en kvinna/tjej (för det är ganska hetero i Visby) och börjar dansa bakom dem sådär lite rytmiskt med mellangärdet. Vad i helvete! Vilka jävla idioter, jag blir så trött. Är en dans på ett dansgolv en öppen invit att hålla på med sexuellt närmanden?

Det är förstås värst för de som blir utsatta för detta närmande, men jag kan också känna att man faktiskt kan få uppfattningen att fler, om inte alla, män/killar, är ute efter samma sak. Jag buntas helt ofrivilligt ihop med dessa typer. Jag som bara vill dansa. Ska man stå på sig och dansa eller överge golvet för att inte riskera att bli förväxlad för denna typ?

Nu är det väl inte så att kvinnorna bara är där för att dansa, det är ganska uppenbart när två står och lite oentusiastiskt står och vaggar mitt emotvarandra och spanar in omgivningen. Och det är inget fel att spana. Inte alls. Det skadar inte. Och om man dansar av hela sitt hjärta är det inte en invit att bli "uppdansad" (läs sexuellt närmad) av andra. Och de män som dansar och inte är påträngande gör inget fel.

Funderar på att skaffa t-shirt med texten "JAG VILL BARA DANSA" eller "JAG ÄLSKAR ATT DANSA" eller något liknande men det kan också skicka fel signaler. Jag inser att man inte kan kommunicera genom texter på t-shirts, men visst vore livet mycket enklare?

OCH SÅ TILL UNDANTAGET: Live-band! I lördags var det ett ska-band från Norrköping (tror jag de sa) på Munkkällaren. Då upplevde jag att människorna dansade av dans- och musikglädje, och inte om ett sätt att ragga. Härligt. Kan vara något med att man kan rikta sin dans mot scenen, bandet, och inte behöver neutralisera den genom att dansa i hörn eller i cirklar.

Dance till you can't dance no more; and then dance some more!

Många band...

2010-10-22T10:54:00.000-07:00

Just nu bär många, inkl. jag, rosa bandet. Det finns många band, och jag tycker att det är bra när man kan manifestera sitt stöd, även om det inte är någon nära anhörig som drabbats. Här hittade jag en sammanställning på en massa band:

Rosa bandet - bröstcancer - Bröstcancerfonden
Röda bandet - AIDS - Stiftelsen Läkare mot AIDS Forskningsfond
Vita bandet - våld mot kvinnor - Unifem
Gröna bandet - kvinnor med gynekologisk cancer - Gynsams
Blå bandet - prostatacancer - Prostatacancerförbundet
Lila bandet - trafficking - Soroptimisterna och Samverkan Mot Trafficking
Guld bandet - barncancer - Barncancerfonden
Gula bandet - cancer generellt - Cancerfonden
Grå bandet - barnarbete - Rädda Barnen
Turkosa bandet - neurologisk forskning - NHR (Neurologiskt Handikappades Riksförbund)
Rosa/blått eller rosa/turkost band - spädbarnsdöd - Spädbarnsfonden (egentligen förlust av barn närsom men hittar ingen lämplig fond i Sverige)
Änglarosetten - spädbarnsdöd - Spädbarnsfonden
Pusselbit - autism - Stiftelsen Autism

Börja blogga här igen?

2010-10-22T10:40:00.001-07:00

Jag har redan två bloggar, varav en redan är textblogg. Men jag känner någonstans behov av att blogga om annat än politik. Vad tycker du? =)

Hej

2009-11-07T15:27:00.000-08:00

Test

Zaida har vad som krävs!

2009-01-20T10:50:00.000-08:00

När jag väljer vem jag röstar på i EP-valet så handlar det om två saker. Dels är det den politiska prioriteringen som personerna gör och så hur personerna förhåller sig till sitt uppdrag.

Jag har haft förmånen att få jobba ganska nära Zaida, är stolt att kunna kalla henne min vän, under vår gemensamma tid i Grön Ungdom. Jag minns årsmötet 2001 då hon blev vald till språkrör. En eldsjäl och idealist kämpandes i djurrättsrörelsen. Helt orädd ta sig an ett uppdrag och med samma närvaro som i hennes tidigare engagemang brinna, nu för ett helt förbund. Jag är övertygad att Zaida, liksom då, kan forma uppdraget utefter hennes person. Personlig, närvarande och brinnande. Det är en stor tillgång för ett parti att ha företrädare som kan vara större än sig själva och företräda andra, det är inte en självklarhet. Det är en sådan person som jag vill se i Europaparlamentet.

Jag känner några starka människor. Dessa människor som kämpar, inte bara för att ”be all that you can be” på det personliga planet, utan människor som också kämpar för andra. Människor som kanske inte fått allt serverat på silverfat, som mer än väl fått kämpa, men som inte ger upp. ”Kämpar trots god kamp”. Zaida är en sådan person. Stark. Och i en politisk värld som, tyvärr, allt för ofta är hård och gemen behövs personer som Zaida, annars klarar vi inte vårt gemensamma politiska arbete.

För mig är demokratifrågan väldigt viktigt, och den kritik som jag känner inför Lissabonfördraget måste tydligt finnas med i de kommande 5 åren i parlamentet. Vi måste verka inom unionen för att förhindra utvecklingen mot en statsbildning. Det är främst en fråga för medlemsstaterna genom ministerrådet mm, men våra Europaparlamentariker har en central roll. Sedan är det arbetet som parlamentet gör för att förbättra den "interna" demokratin viktig. För mig är Zaida det självklara valet när det gäller att stå upp och försvara våra demokratiska principer som finns i Sveriges grundlagar (bl.a. offentlighetsprincipen) men också en person som hela tiden söker nya sätt att ytterligare förbättra våra demokratiska rättigheter.

Integritet är en fråga som tydligare måste lyftas på den gemensamma dagordningen, inte minst eftersom den tekniska utvecklingen som skall föra människor närmare varandra hotar att istället kränka våra medborgerliga rättigheter. Jag vet ingen som så tydligt har argumenterat för en rättssäkerhet på EU-nivå i partiet så som Zaida.

Vid sidan av klimatfrågan som är en stor och avgörande framtidsfråga så är vikten av att föra människor närmare varandra, att öka förståelsen för mig oerhört viktigt. Jag ser jämställdhetsarbetet som en avgörande fråga. Om vi skall kunna utvecklas måste vi helt komma ifrån de osakliga skillnaderna som vi gör på människor, och att göra skillnad på individer eller grupper av individer på grund av biologi är för mig världsfrånvänt. Kön skall inte vara en grund för särbehandling. Det är våra handlingar som definierar oss som människor. Zaida har med sitt engagemang också här tydligt visat att hon är beredd att kavla upp ärmarna och åstadkomma reell skillnad, inte bara för oss som lever nu utan också befria kommande generationer av kvinnor från det "straff" som idag finns i att vara kvinna. Alla föds fria och ingen skall kränkas på grund av sitt kön. Aldrig.

För att parafrasera på Tomas slutord:

Av alla dessa anledningar blir det för mig självklart att sätta Zaida Catalán högst upp på min röstsedel och kryssa henne 7 juni!

Nuvarande språkröret Maria Wetterstrand, Götaplatsen 2001. EU-toppmötet.

"Change president - Not climate" (Fd. president G. Bush d.y. på besök i stan)

Foto: Daniel Bergvall

Nuvarande riksdagsledamoten Lage Rahm, också Götaplatsen 2001. EU-toppmötet.

Bakom syns bl.a. dåvarande EU-parlamentarikern Carl Per Gunnar Gahrton.

Foto: Daniel Bergvall

Ny kamera: Nikon D80

2008-11-14T17:09:00.000-08:00

Ja, det blev en Nikon D80. Och jag är nöjd. MYCKET nöjd.

Jag har velat ganska mycket men jag gjorde följande val:

Begagnad eller inte begagnad?
Det finns en del intressanta erbjudanden på ex. blocket, men jag tänkter som sådant att nu är det jag som har garantierna (säkert) från leverantör och tillverkare, det känns bättre och "garanterat" inga smygfel osv.

Nikon D60 eller Nikon D80?
D60 är en nybörjarkamera, och jag är en nybörjare, men jag resonerar på så sätt att jag växer in i D80:n ganska snart. Jag är väl inte helt främmande i fotograferandets värld, och jag har ingen lust att uppgradera efter 1-2 år, andrahandsvärdet är ganska lågt, och med D80:n så kan jag fotografera LÄNGE utan att behöva byta. Och det känns bra!

Några fördelar:

Objektivmotor!
Bättre objektiv-kompabilitet
Dubbla displayer!
Bättre sökare!
Fler autofokuspunkter!
LCD-skydd, mot repor
Snabbare start!
Bättre bildredigering i kamera!
Fler anslutningsmöjligheter!
Möjlighet till sk. gaffling ("bracketing")

Den är förstås dyrare än D80, men man får VÄLDIGT mycket kamera för priset (som numera ligger under 6000 kr inkl. ett VR-objektiv på 18-55mm (dock inte så ljuskänsligt).

Jag planerar att inom kort antingen köpa 55-200mm objetivet (m. VR), ett bra macro-objektiv eller en ljuskänslig 50mm fast objektiv (för att ta bra inomhusbilder). Det bästa vore förstås ett ljuskänsligt "superzoom", med det är väldigt dyrt.

Nikon D90
När det gäller nya D90, så är det full komers över att den kan filma. För mig är det helt klart så att OM jag vill filma så köper jag en digital videokamera. Jag tror personligen inte på att klumpa ihop en massa funktioner. MEN möjligheten att koppla en GPS till kameran (som nu kommer med D90) är ju mycket intressant, speciellt i ljuset av de coola funktioner som man kan ha med geo-tags. Du kan få fram en världskarta på genom att navigera på den komma åt bilder eller album. Mycket bra för de som reser mycket (vilket jag inte gör). Det är ju förstås möjligt att manuellt notera långitud och latitud, men det är ju inte alls lika coolt.

Ladda upp till fotoalbum?
Jag hoppas kunna börja fotografera så pass ok att jag kan dela med mig av dem, jag har valt Picasa framför Flickr, just av den latheten att jag redan är inloggad genom mitt Google-konto, men det kanske går att fixa med Flickr också? Men jag kommer vara mycket sparsam med att ladda upp bilder. Om jag har flyt så blir ca. 1% av bilderna så pass bra att man kan visa upp dem. Det är 10 bilder på 1000 tagna, tur att jag köpte SanDisk 4GB Extreme III SDHC minneskort :)

Anna Ternheim ger oss "Leaving on a mayday"

2008-11-12T14:43:00.000-08:00

Idag damp den ned i brevlådan, den efterlänktade "Leaving on a mayday" av Anna Ternheim. Jag fick snabbt över den till min mp3-spelare och har lyssnat hela dagen. Det är bra. Mycket bra.

I den begränsade boxen får man också "Escape into my arms" och "Sings Sinatra". I den senare tolkar Anna fantastiskt gamle Frank. Man blir glad av att det finns så bra musik som den som Anna ger oss. Skall du bara köpa en skiva i år, och gillar singer/singwriter så låt det bli "Leaving on a mayday", gärna boxen.

Själv har jag också köpt biljett till hennes vinterspelning i Visby fredagen den 13 februari (ingen otursdag skulle jag säga!).

Fantastiska "What have I done" kan vi ju också beskåda på Trackslistan (inte för att jag har för vana att lyssna på programmet, men ändå är det väl för flera en sorts markör(?)).

Ja, jag lever.

2008-10-23T15:26:00.000-07:00

Fasen vad svårt det skall vara att blogga, men jag lovar att bättra mig.

Just nu: Velar huruvida jag skall köpa en Nikon D40 eller D80 OCH huruvida denna skall vara begagnad eller ny. Ja, jag vet att det är stor skillnad mellan en ny D80 och en begagnad D40, men det visar väl ändå på spannet av mitt velande. Alla kloka råd tas emot...

Sugar blues

2008-08-17T11:43:00.000-07:00

"’No more sugar and more exercise my doctor says’,
and it will bring me grate pain.
How can I change my life for the better,
when I’m blue as a man can be."

Är det något som presidentkandidat Obama inte klarar av?

2008-06-27T13:08:00.000-07:00

sr.se

Universum är oändligt och "jag" finns i parallella universa

2008-06-23T08:36:00.000-07:00

Max Tegmark

Lyssna igen!

Jag är barnsligt förtjust i filosofi och för mig ligger den moderna fysiken och matematiken nära filosofin. Om du gillar att konfronteras med påståenden som att "universum är oändligt stort" och att "man liksom elementarpartikeln finns på flera ställen samtidigt, i parallella universa", då tycker jag att du skall lyssna på Max Tegmark som är dagens sommarvärd. Han har, förutom en mycket behaglig radioröst (!), också en intressant bakgrund. Hans berättelse om skoltiden tycker jag är väl värd att lyssna på, om man av någon outgrundlig anledning inte tilltalas av parallella universa och jakten efter teorin om allt.

Slutsatserna att skolan i sin uppbyggnad och metodik faktiskt dödar nyfikenheten och, eftersom alla måste läsa/lära samma, faktiskt är en skolan som inte passar någon, är klockren. Det stämmer mycket väl överens med min syn på skolan. Den MÅSTE individualiseras OCH resurserna måste vara realistiska. Vi kan inte ha en skola där alla tvingas lära samma sak lika många timmar. Det är ju inte så vi är som individer. När vi börjar skolan har vi alla olika intressen och förutsättningar och när vi lämnar skolan gör vi inte alla samma saker.

Max Tegmark for skolminister!

Fredrik Lindström har gjort det igen!

2008-06-21T05:21:00.000-07:00

Fredrik Lindström

Lyssna igen!

Ett underbart kåseri om människan och vårat biologiska arv och flexibilitet kan man höra i dagens "Sommar" i Sveriges Radio av Fredrik Lindström. Jag håller själv på att försöka skriva om en del mänskliga beståndsdelar, någon typ av essäverk.

Men snälla: ta 90 minuter medan du gör något (kanske sitter vid datorn) och lyssna på Fredriks sommarprat. Åtminstone njuter jag, och sitter nickandes, instämmandes, glad att jag inte är ensam med dessa slutsatser.

Jag grät av skratt när han försökte, i programmet, boka biljett mellan Stockholm Central och Sölvesborg Central hos SJ. Redan en klassiker :)

Fler sommarpratare som rekommenderas:
(SR P1, 13.00 - 14.30)

23 juni, Max Tegmark - professor i astrofysik
26 juni, Maj Briht Bergström-Walan - sexualforskare. psykolog
28 juni, Lars Winnerbäck - artist, låtskrivare
3 juli, Jana Söderberg - samtalsterapeut, kommunikationstränare
11 juli, Leif Silbersky - advokat
16 juli, Yrsa Walldén - studerande, Lyssnarsnas Sommarvärd
17 juli, Mattias Klum - fotograf, filmare
2 augusti, Svante Axelsson - generalsekreterare Svenska Naturskyddsföreningen
9 augusti, David Batra - komiker, programledare
14 augusti, Mia Skäringer och Klara Zimmergren - komiker, radiopratare
15 augusti, Mikael Tornving - komiker, programledare

Ha en härlig radiosommar!

Helgnöje i Visby?

2008-05-31T01:54:00.000-07:00

För oss som tycker om att vara ute när det är fint väder kan jag tipsa om de nya trafikreglerna i Visby innerstad. Det är nämligen så att det på flera sträckor är gångfartshastighet som gäller. Vid sidan av gågatorna som redan finns har andra gator också belagts med kraftig hastighetsbegränsning. Detta för att göra innerstaden bättre för oss som går (och cyklar).

Så det man kan göra är att gå i normal gånghastighet, mitt i gatan, och de bilar som ändå vill köra där MÅSTE anpassa sig till mig som gående, och har inte rätt att "köra om" eller stressa på.

Jag lovar, de flesta bilister blir arga för att de inte kan köra hur som helst och tvinga upp oss gående längs den medeltida stadens husfasader.

Reclame the streets!

Ane Brun

2008-05-27T13:12:00.000-07:00

Just nu, och sedan flera månader tillbaka, spelas mycket Ane Brun. Om du inte lyssnat på hennes musik så rekommenderas det varmt. För mig är det musik som berör djupt in i själen och som får tankar och funderingar att flyta upp och snurra runt i huvudet. Härligt, men farligt.

Ett smakprov nedan.

Kolla också:

http://www.lastfm.se/music/Ane+Brun
http://www.myspace.com/anebrun
http://www.anebrun.com/

Staffan Dopping och jag har likadana glasögon

2008-05-18T05:59:00.000-07:00

Vet inte vilken relevans eller betydelse det har, men Staffan Dopping (ansvarig utgivare för "Insats & Försvar" och Försvarsmaktens informationsdirektör) har samma modell av glasögon. Men ibland känns det skönt att inte vara så unik som man nog annars är (ett riktigt original skulle man säga förr ;)

Daniel?

Staffan?

Vilket militärt hot finns mot Sverige?

2008-05-16T12:42:00.000-07:00

Det är en del snack om att "Sverige inte kan försvaras". Det är väl strunt. Det enda substansiella som jag hört är att Ryssland blir allt mer militäriserat. Vad då? Mer än under kalla kriget? Detta är strunt. Jag anser att ÖB och då också ev. verksamhetsstaben inom försvaret överdriver kraftigt, inte minst för att få behålla sin kära verksamhet och hutlösa 40 miljarder kronor per år.

Jag tycker att det är bra att Ekonomistyrningsverket säger ifrån och sätter ytterligare press på regeringen att sätta press på försvarsmakten att faktiskt ha koll på sina pengar. Det kräver man av små ideella föreningar, varför inte då också en av de största myndigheterna?

Heja Yvonne Gustafsson! Du är så himla bra!

Hocky är inte schack

2008-05-15T13:07:00.000-07:00

Heja Sverige! Jag satt klistrad i matchen mot Tjeckien. Bra underhållning tycker jag att hockey kan vara när det är VM. Hoppas verkligen att det blir lika bra match mot Canada imorgon i semifinalen. Det hade varit gôtt mos med VM-guld. Men snälla. Hockey är inte schack!

Körkort = En frihet

2008-05-13T13:30:00.000-07:00

Som ganska miljömedveten vet jag att det inte är helt bra att köra bil
som drivs med exempelvis fossila bränslen. Och återhållsamhet är
förstås en viktig dygd. MEN man varken kan eller bör vara absolut.

Jag håller på att ta körkort, uppkörning 3 juni, och längtar genuint
till att kunna ta mig runt nu i sommar. Jag vet, detta är tankar och
"drömmar" som normalt 18-åringar har, men jag har inte känt behovet
under dessa 10 år. Men nu desto mer.

När man har ett stort naturintresse är det jobbigt att man inte kan ta
sig till de platser som gör en gladare. Buss i all ära, men de bästa
platserna ligger inte längs busslinjerna, tyvärr. Det är i så fall
buss + cykel som gäller, och det är inte så dumt, men lite svårt att
ta med matsäck och så.

Om jag lyckas ta körkort är det fest med öppet hus, snittar och
bubbel. Alla är välkomna.

Låg aktivitet i bloggen

2008-05-04T12:20:00.000-07:00

För dig som nu följer denna blogg (troligen via RSS) har väl märkt att det inte händer så mycket här. Jag hoppas kunna bli bättre snart, men det är tydligen inte läge i livet att blogga just nu. Hoppas du vill fortsätta följa bloggen.

vårhälsning

Daniel

Nya glasögon på väg....

2008-03-06T14:49:00.000-08:00

Okej. Inte det mest geopolitiska eller hyperintellektuella ämnet; absolut kategori personligt :)

Jag har nu i en vecka försökt pröva ut ett par nya glasögon. Jag kommer att behöva något starkare lins, men samtidigt är mina nuvarande bågar hopplöst omoderna (inte för att jag egentligen bryr mig om det, men ändå). Så jag har från 15 glasögon valt ut ett par som nu är beställda och som kommer att bli klara typ i början av nästa vecka.

Tidigare har jag valt de ganska billiga varianterna på nätet, men kände att jag ville ha personlig service, så jag gick till Synsam. Smakar det så kostar det, kan jag bara säga! Bågar, glas och synundersökning går på 5260 kr eller precis hela mitt sparade kapital. *Suck* Men jag använder ju glasögon varje dag och det är en ganska stor del av min person, och definierar mig på ett icke ovidkommande sätt.

Så det får bli som det blir, det är ju "ändå bara pengar och vad har jag för nytta av dem när jag är dör", eller hur man nu kan rättfärdiga mer än en halv månadslön på ett par googles. Det är i alla fall ett par retroglasögon från "Oskar Magnusson". Om jag någongång hamnar på bild igen så lär det väl bli synligt hur jag ser ut i dem.

If this isn't funny then I don't know what is...

2008-02-22T11:17:00.000-08:00

En av de roligaste scenerna utan dialog i Seinfeld

2008-02-11T16:48:00.000-08:00

Helt sjukt roligt! Man måste bara applådera viljan och envisheten i att spela biljard i ett allt för litet rum. Från "The doll". Håll till godo!

10000 dagar gammal!

2008-02-10T08:06:00.000-08:00

Idag fyllde jag 10000 dagar! Det är väl en milsten när man går från 4-siffrigt till 5-siffrgt. Jag tycker att dessa 10000 dagar är ett mer intressant perspektiv än de dryga 27 år som de motsvarar. Tänk: 10000 dagar! Det är 10000 x 24 timmar = 240 000 timmar. Nästa bemärkelsedag blir väl då jag fyller en kvarts miljon timmar (250 000 timmar). Om 10 000 timmar = ca. 416 dygn, lite över ett år.

Men samtidigt som det ger livet ett intressant perspektiv kan det ju vara något stressande att räkna timmar och sekunder i livet, men så långe jag räknar upp och inte ner tror jag att det är ok.

"Vetenskap" och "religion"

2008-02-07T16:07:00.000-08:00

Jag svarar på ett mycket intressant inlägg av Lage.

Lage slår an en mycket intressant diskussion, tror inte att jag kommer att ha möjlighet att lägga ut all text, men jag tycker att diskussionen är mycket viktig.

Till att börja med så håller jag med Lage i det han skriver, själva grundkritiken mot att blanda ihop "troende" och "vetenskap", båda är väldigt svåra fenomen att förhålla sig till.

Som "något religiös" och naturvetare har jag inga problem att skilja de två åt, men tyvärr är ju inte alla "religiösa" så konstituerade. Tilläggas måste att jag nog har en ganska särpräglad syn på kristendom och religion i stort, något som jag hoppas kunna återkomma till på bloggen någon gång snart.

Det man måste ha med sig, tror jag, är att det finns så väl olika "religioner" och "religiösa personer" samt att det finns olika typer av "vetenskap". Ja, jag kommer nog använda många citationstecken :)

"Vetenskap" (att veta något) har enligt mig den premissen att man faktiskt talar om "sanning", fakta med bred förankring eller påvisade samband med hög signifikans. Ja, det bli lätt fikonspråk när man diskuterar vetenskapsteori/filosofi.

Att blanda ihop denna syn på "vetenskap" och "tro" är som sagt icke önskvärt eller produktivt. Det som presenterar sig som ett av problemen är ju att vad som är "sanning" varierar med tiden, med den ökade kunskapen. En gång i tiden var jorden platt och en annan gång snurrade solen runt jorden. Det som vi idag, i naturvetenskapen, anser som påvisat kan imorgon revideras, och det är en del av den naturvetenskapliga livet. Och det accepterar vi, inte bara för att det passar in i utvecklingen, utan även för att vi måste ha den vidsyntheten/öppenheten. Sedan måste jag bara inflika att man inte kan ”bevisa” något vetenskapligt som det ibland påstås i diverse hygienreklaminslag på TV m.m. Naturvetenskapen påvisar samband mellan två eller flera observerade ”fenomen” med en viss nivå av signifikans. Bevis finns endast inom matematiken/logiken och juridiken.

”Vetenskap” används ju inte bara inom naturvetenskapen utan även inom exempelvis historia, ekonomi, konst och psykologi, alla ämnen som inte kanske låter sig förklaras med samma modus som naturen, ett område som vi betraktar som mer ”lättförklarat” än det mänskliga psyket. Inom dessa områden kan man tycka att det som är förklarat vid en tidpunkt snabbt revideras vid en annan. Med tiden och den ackumulerade ”kunskapen” förmodas vi komma ”sanningen” närmare och därmed närmare det mål som vetenskapen har.

Om man talar om naturvetenskap, som jag gärna gör, så är ju ett ifrågasättande av den ett ifrågasättande antingen av metodiken eller våra sinnesintryck. Metodik är subjekt för mycken diskussion i naturvetenskapssamhället och det är en nyttig och produktiv diskussion som ger en utveckling. Om man ifrågasätter våra sinnesintryck, det vi observerar, hör m.m. (de empiriska underlagen) anser jag att man är ute på hal is. Man kan inte, enligt mig och många där till, förneka evolutionsteorin eller gravitationen. Det är kort sagt världsfrånvänt. Jag vill också mena att man inte kan påstå att Gud finns i någon 3-4 dimensionell tillvaro, det är helt irrelevant ur ett kristet perspektiv, det är det som Gud representerar som gör religionen till det rättesnöre som är till stöd för så många människor. Att Gud finns i allt och över allt är väl inget annat än en rest från Martin Luther (inte King)?

Sedan finns det minst sagt flera typer av religiösa inriktningar, allt från fundamentalistiska högkonservativa till livsnjutande allmänandliga mysmänniskor.

Så de två variablerna ”vetenskap” och ”religion”, som inom sig har en sådan spännvidd, är ju svåra att resonera kring i generella termer, anser jag. Men om man får lägga ut texten kan man nog komma frågan lite mer in på skinnet.

SAMMANFATTNING

Ja, mycket text och en del bla-bla, men kontentan blir väl att ämnet är stort, viktigt, komplext och mycket intressant.

Livet är väl ett konstigt fenomen?

2008-02-01T15:27:00.000-08:00

Ja, kanske ett av de mest diskuterade och filosoferade ämnet i den mänskliga historien. Livet. Och jag tänker inte tag mig an att försöka vara överdängare och skriva något introspektivt manifest med förhoppningen att reda ut och finna svar på de av männskligheten ställda frågor.

Jag vill bara reflextera över livet som fenomen. Det är i mitt tycket ett konstigt fenomen.

För det första finns det inget syfte till vår existen. Bara den insikten skulle så vilken levande organism på jorden att ge upp med en djup suck. Men inte människan. Vi stretar på dag efter dag ändå.

Från vaggan till graven

Vi föds på initiativ av någon annan (våra föräldrar) och kommer till liv helt försvarslösa och i händerna på dessa andra organisamer som bestämt att deras gener måste kopieras över till en ny individ.

Så, då lever vi. Sedan fyller vi tidsrymden mellan födelse och död med det som i den mänskliga kulturen har växt fram som "meningsfullt" men det är inte alltid man uppnår den premissen. Det enda vi egentligen gör är att överleva och se till att vår existens blir så bra som möjligt. Men sedan dör vi och allt är borta. Eller hur man nu ser på saken.

Under detta tidsspann, från födelse till död, upplever vi blixtrar av lycka, i vad vi uppfattar som ett sporadiskt mönster men med en urskillbar kausalitet. Dock kan orska vara svår att framställa.

Vi har denna tidsrymd. Det är allt. Av den tiden omvandlar vi stor del till pengar och annan förmögenhet (vänskap osv). Pengar ger oss boende och mat. Vänskap ger oss förhoppningsvis kärlek. Vi tillskansar oss det som vi är i behov av, precis som alla andra organismer på vår jord, och alldeles troligen i hela universum.

Så, vi lever i det avseendet att vi söker fylla våra behov, men existensen leder ingen vart, utan det är ett lindrande av ett tidsfördriv som varar får födelse till död.

"Vem är den viktigaste personen i ditt liv?"

2008-01-30T14:53:00.000-08:00

Mitt fackförbund, eller tidigare fackföbund HTF, har ju tillsammans med SIF bildat "Unionen". Detta fackförbund med ungefär 500 000 medlemar bjöd ikväll in till ett seminarium med Nina Karlsdotter under rubriken "Vem är den viktigaste personen i ditt liv?".

Ett ganska trevligt seminarium med många tänkvärda knep för att nå personliga mål och fram för allt för att minska stressen. Svaret på frågan om vem som är den viktigaste personen i ens liv var ju föga förvånande "jag själv". Det kunde ju nästa vara "Vem är den enda personen i ditt liv?", men det är väl kanske sorgligt i överkant.

Stress...

Jag skall väl försöka applicera denna häxtbrygd av affermation och självinsikt till att komma till stånd med flertalet MINDRE förändringar, ja, man skall inte sätta målen för högt som Nina mycket riktigt predikade. Vi får se om denna input kan visa sig fruktsam.

...eller lugn?

Kvinnors bröst och självkänsla

2008-01-28T14:15:00.000-08:00

Såg en dokumentär om "Mina små bröst" på tv4. Man får följa tre kvinnor som på olika sätt kämpa med en dålig självbild på grund av att de anser att de har för små bröst.

Det är väldigt gripande varje gång man konfronteras av det låga människovärde och den skam som kvinnor känner på grund av sina bröst. Man blir väldigt ledsen när man ser helt underbara kvinnor som väljer att stanna inomhus för att de skämst över sina bröst.

Vad fan är det vi håller på med? Det är en sjuk mental miljö och de ideal (som främst män skapat) är helt vansinnigt världsfrånvänt. Jag vill inte leva i en värld där människor nervärderar sig själv på grund av fysiska attribut. Hur i helvete kan vi fortsätta med dessa destruktiva ideal, ideal som skadar oss själva eller människor i vår omgivning.

Jag skäms över det samhälle vi lever i. Jag är så in i helvete trött och äcklad av den utseendefixering som får 14-åriga flickor att "drömma" om bröstinplantat och som får härliga, vackra och smarta människor att förkasta sitt eget människovärde för att samhället kollektivt förkastar oss som inte passar in i idealet.

Jag kan villigt erkänna att jag tillhör de människor i vårt samhälle som på flera sätt inte passar in. Och de fysiska attribut, skönhet, som jag saknar leder till att också jag klankar ner på mig själv och ser mig själv som värdelös. Det är en KAMP, bokstavligt talat, att upprätthålla tillräcklig människovärde att man tar sig upp ur sängen på morgonen och inte bara sjunker in i en evig ensamhet i väntan på döden.

De fysiska attribut som inte skall accepteras är en sådan kraftig övervikt, eller undervikt, som ger allvarliga hälsoeffekter. Den fetma som jag själv ådragit mig skall inte accepteras av omgivningen, men det verkar de göra. Att man lider av undervikt eller övervikt skall ju inte göra att människovärdet ändras, men det gör det i vårt sjuka samhälle; på liknande sätt som med små bröst eller snopp.

Hur skall vi komma till rätta med denna sneda bild av oss själva? Idag så övervinner ju människor sitt låga självförtroende och självkänsla genom terapi och ren och skär styrka, men det är det ju inte alla som har. Jag vill leva i ett samhälle där vi får vara som vi är, om inte vår hälsa äventyras. DÅ vill jag att min omgivning hjälper mig. Men det kanske bara är en dröm om ett utopist samhälle?

Ännu en blogg under mitt beskydd...

2008-01-26T16:51:00.000-08:00

Jag har snickrat ihop

http://pasparet.blogspot.com/

Vet inte om jag egentligen har sådär väldigt mycket tid att blogga, som du kanske märker med denna blogg.

Men "På Spåret" är ju kanske inte lika krävande.

Min farhåga är dock att jag varken har eller kommer att få läsare som kan interagera så som den nya bloggen är uppbyggd. Borde förstås sprida den väl, men det är nog DEN tiden som jag inte har.

Vi får se vad som händer, den var ju i alla fall gratis...

Godkänd riskutbildning

2008-01-24T02:40:00.000-08:00

På tisdagen fick jag godkänt på den obligatoriska riskutbildningen för körkort klass B. Jag är glad och nöjd över detta. Nu återstår att boka tid för uppkörning och klara den.

Halkkörning i plusgrader

2008-01-21T14:36:00.000-08:00

Imorgon så är det då dags. Steg två av tre på vägen till körkortet. Jag har ju klarat teoriprovet för några månader sedan och nu är det halkkörningen (eller "Riskutbildning" som det heter) som skall klaras av.

De som jag har pratat med säger att det inte finns någon chans att misslyckas, men då har de inte träffat mig. Vi får se. Det skall nog bli ganska kul, men jag hade kanske kunnat välja en bättre dag. Flera möten och en ambition att hinna in på gymmet. Inte så lyckat kanske.

Säsongens stora helgnöje

2008-01-13T13:24:00.000-08:00

Är att se alla föreställningar av "Arn - tempelriddaren" och upprört sporadiskt ropa "Anakronism!".

Sedan kan man i glada vänners lag äcklas över särskrivningen "tempel riddaren". Vet hut!

Kallt som en isbjörns rövhål

2008-01-02T15:33:00.000-08:00

Snön och därmed också kylan har kommit till vår vackra och i vanliga fall härliga ö. Nästan -3°C läser jag på termomentern kl. 00:34. Burr!

Och ja...det är kallare i Novisibirsk, men det skiter jag i. Jag vill ha plusgrader, kylan och mörkret är bara av ondo. Och så 2,5 mm snö. Om det nu skall snöa kan det väl göra det ordentligt eller inte alls. Observera att jag på inget sätt är för den antropogena klimatpåverkan, jag bara avskyr minusgrader, om det inte handlar om isen till min söta vermouth.

Min enda tröst, som vanligt, är vetskapen att någonstans där utanför mitt kryp-in till bostad är det någon som har det kallare och jobbigare. Well, det är väl inte en tröst så mycket som en källa till någon patologiskt dåligt samvete. Vem vet?

Det blir i alla fall ljusare för varje dag, bara molnen kunde skingra sig.

Nyår. Löften? Framtiden...

2007-12-31T10:29:00.000-08:00

Well, det ungår väl ingen att 2007 är slut och 2008 håller på att börja. Å så tjatas det om "nyårslöften" och nya starter. Men jag tror och hoppas att det ligger något i bytet mellan två år.

Jag vet inte hur det är för resten av mänskligheten, men jag behöver och välkomnar förändring och nystarter. Jag tänker inte avge löften, men i flera år nu har jag en lista med "förbättringspotential" (något som jag tror alla har; förbättringspotential alltså). Gillar inte ultimata löften som ofta är antingen eller. Föredrar en mer nyanserad utveckling.

Men om jag får, skulle jag vilja införa något nytt: nyårsönskning.

I samband med nyåret får man önska sig något, en önskan (eller flera) i samma anda som "löftena". Om man får önska så skulle jag nog önska mig någon som kunna kolla mig så att jag försöker förbättra mig. Så att det inte bara blir tomt snack om träning, mat och socialt liv.

Vad är ett system värt om man lätt kan kring gå det utan represalier?

Gott Nytt År på er!

Blogga eller inte?

2007-12-28T14:41:00.000-08:00

Ja, nu har det gått lång tid sedan jag bloggade senast. Ganska synd tycker jag själv, men jag antar att jag inte haft något behov. Det är full fart i vardagen och veckorna verkligen rinner iväg som en vild ström av dagar och timmar.

Men jag kanske får till det att börja blogga igen. Men frågan är om någon blir lyckligare av det. Men det har kanske sin mening.

Vi får se.

Att göra upp med min omgivning

2007-10-19T16:39:00.000-07:00

På ett sätt är det som om livet står och stampar på ett och samma ställe. På ett annat sätt far jag fram i 180 knyck och dagarna rinner bort som sandkornen ur en hand. Jag försöker utveckla mig och bli en bättre människa, men det är som om jag aldrig kommer över krönet; så att jag kan börja rulla i snabbare takt med hjälp av gravitationen. Kanske är det låg friktion mot underlaget fast jag har pedalen i botten kommer jag ingen vart. (Hoppas liknelserna funkar...)

Så det kanske är dags att göra upp med omgivningen på alla de olika sätt som det låter sig göras? Kanske skall man bli en ny människa och ta med den kärnan som nog är ok och dumpa allt det som utgör personen, men som inte är helt önskvärt eller eftertraktat? Det känns nästan så att man skulle sälja allt man äger och flytta till någon by någonstans. Men innerst inne vet jag att jag inte kan leva utan de saker som definierar mig och som jag kan trösta mig med.

Jag vill nog bli någon ny, men behålla det som funkar och bli av med det som inte gör det. Men det är så jävla svårt att få livet att funka som man vill. När man tror att man är fri och lycklig så dras man tillbaka in igen...

Gymintroduktion 1

2007-10-11T08:24:00.000-07:00

Efter 5 års planering var dagen kommen. Gymintroduktion. Först fick jag värma upp på en typ "hela-kroppen-maskin" i 10 minuter. Inställning 4 av typ 15-20. Men fan vad det kändes! *suck*

Sedan gick vi igenom ben, krosrygg och mage. Helt ok, men nog är jag otränad allt. Men som jag skrev innan, "tärningen är kastad".

Fast känslan på gym är ju kanske inte 100%. Det är lite jobbigt med typ 5-10 välträndade unga män och så en degpåse som trampar jungfrulig mark. Den typen av grabbar som börjar träna på gym på högstadiet. Högstadiet var11-13 år sedan för mig. Ingen kvinna. Inga ändre. Lite kusligt. Filmen "Dodgeball"dyker upp i huvudet. Varför finns det inte ett gym för "vanliga" människor? Dock var klockslaget av den arten at det var lite folk och jag kunde träna ganska ostört. Kommer nog inte gå kvällstid direkt.

I kombination med tennis, intervallöp och bra käk kan det nog bli en intressant höst och vinter. Tankarna på att simma tror jag inte att jag kommer att förverkliga i det att jag minns att kloret inte är så himmla skönt. Typ jävligt ont i ögonen. Det har typ 50% klor i badvattnet!

NÅGOT HELT ANNAT:

1. Varför meddelades inte nobelpristagaren i litteratur (Doris Lessing) på spanska? Det är väl ändå större än tyska, rysska och franska? Klantigt av Svenska Akademien.

2. Jag läste att Lars Danielsson tackat nej till rom. Hur kan man motstå en Fidell Castro? I'ts beond me...

Alea iacta est

2007-10-09T13:36:00.000-07:00

Igår fick jag de träningskläder som jag beställt. Jag hade bestämt mig för att när de kom så skulle jag köpa ett gymkort. Dictum factum. Så nu har jag innestående tio träningstillfällen på ett gym i Visby. Jag måste ha press för att prestera. Det står mer och mer klart för mig. Jag omfamnar stoppdatum, kysser ultimatum och överöser utmaningar med allehanda dyra presenter. Med pressen mot framgången (som skulle bli ett lysande latinsk sentens).

Dock finns det ingen press som utifrånkommande press. Nog väl att jag själv kan ynka fram lite "press", men när jag bara misslyckas inför mig själv är det inte riktigt samma sak. En god vän tog mig på orden, och jag kan säga att det kändes märkbart. Då jag inte fullföljde utmaningen förlordade jag inte bara mitt hemkryddade körsbärsbrännvin utan även den körsbärslikör som blir klar i början av mars 2008.

Sanningen att säga så är jag värdelös på "sanning eller konsekvens". ALDRIG att jag har fullföljt "konsekvens" och ljuga kan man ju göra om det vill till. Feg som bara den således.

Men jag inser att jag inte blir yngre; någon dag måste jag börja leva också.

Innan man vet ordet av så är man 67 år och sitter med 3 katter i samma skubb till lägenhet som man skaffade som yngling, utan upplevelser, minnen och någon att möjligt ha delat dem med.

Inget ont om katter, jag bara anspelar på en klassisk stereotyp.

Endre-Täby 5-3

2007-10-06T10:58:00.000-07:00

Idag var jag på premiären i innebandyelitserien för Endre IF. Såklart att vi vann! Stockholmarna hade egentligen aldrig någon chans, förutom sista 2-3 minuterna då de faktiskt spelade innebandy :P Men de är ju nykomlingar de också, fast inte lika bra bara.

Kanske detta skall bli en tradition i den ocean av introverticitet som jag verkar befinna mig i. Ropa och applådera i 2 timmar är ganska kul...

Jo, jag också...

2007-10-04T12:51:00.000-07:00

Det har hänt, men som vanligt MÅNADER efter alla andra. Nog är jag lite trög, men det kommer. Svag för grupptrycket antar jag :) Måste nog säga att jag är av "naturen" skeptisk till vansinnigt populära företeelser som ex. facebook; MEN jag kan faktiskt se grejen med "cyber-samhället". Bara man håller det på rätt nivå. Kanske inte lägger ut text och bilder som man inte vill att hela världen skall se på ett eller annat sätt.

Jag kommer väl inte vara inloggad dygnet runt, men kanske var annan dag eller så. Det är ju inte som om jag skulle ha ett liv i övrigt...

Ses i cyberrymden!

Jag har ont, en dålig dag

2007-10-01T05:08:00.000-07:00

Angränsande artikel: "Vad är lycka?"

Ja, livet. Vad skall man säga. Det liksom bara tuggar på. Dag ut och dag in. Hur vet man om man är lycklig? Det går ju upp och sedan ner och sedan upp. Men jag är orolig för amplituden (d.v.s. högsta och lägsta punkt). Jag får för mig att de högsta punkterna i mitt liv är lägre idag än vad de var innan jag nådde 20 år. Sedan kanske tiden som jag befinner mig på "top" är kortare.

Jag kan inte säga vart i diagrammet som jag befinner mig, det är ju så relativt mina toppar och dalar. Sedan är ju inte lycka ett absolut begrepp, kan man tycka, att det är en skala. Men samtidigt kan man kanske finna ett "lyckotak" mot vilken all annan lycka kan uttryckas som en procentsats. Sedan vet jag inte om detta "lyckotak" förändras med tiden eller om bara ens inneboende möjlighet att nå taket förändras av yttre och inre förhållanden. Men sammanfattat kan jag säga ATT jag upplever studer av "salighet" eller tillfredställelse (typ "lycka") medan jag våldsamt och obönhörligen under bara några minuter kastas ner i depretionsgropar som kan innebära kortvariga visstelser men kännas mycket djupt. Så kanske tes 3 stämmer bäst...(?)

Förändrad max och min i lyckoamplitud:

Tes1: Med tiden minskar den maximala lyckan och "bottennoteringarna" slår nya rekord.

Förändad lyckoamplitud

Tes2: Skillnaderna mellan min och max minskar; två alternativa vägar om konstant max-nivå elternativt konstant min-nivå

Förändrad våglängd och oregelbunden amplitud

Tes3: Det finns en oregelbundhet i både våglängd och amplitud som ger förklaring på "depretioner" och sällsamma lyckotoppar

Septembersemester som sent svinner sinnet

2007-09-23T15:12:00.000-07:00

För typ ett dygn sedan kom jag hem från min semester i Göteborg. Förutom att resandet tär på krafterna var upplevelsen härlig. Jag hann träffa ett tiotal vänner och en handfull nya bekantskaper. Under hela tiden skänkte jag inte jobbet eller min tillvaro på Gotland en enda tanke. Det trodde jag inte när jag gav mig av. Förutom fina minnen att ta med mig in i den till synes eviga vinternatten kan jag "stoltsera" med två små väckarklockor (ni vet: "pip-pip-pip-pip-piiiiip"*), en ned- och uppräkningsur**, ett fin utgåva av Molières "Tartuffe", boken "Dictionary of difficult words". Sedan en liten underlig täppa i näsan utan tillhörande halsont, feber eller hostning. Kanske någon form av allergi?

Men förstås så är mötet med de underbara människorna det som givigt mig störst behållning. Tack för en fin tid i Göteborg. På snar återseende...

_________________________
*)När jag undersökt denna billiga, enkla, klocka visar det sig att den har ett stegrande larm i 4 steg (!). Helt perfekt för mig. Nu har jag två, första som står nära sängen medan den andra långt bord. Nu gäller bara att hitta ett sätt för sängen att fällas in i väggen när jag går för att stänga av den andra klockan =)
**) Måste tyvärr reklameras då displayn är trasig :(

Sommaren är slut! Men semester...?

2007-09-09T13:47:00.000-07:00

Ok, sommaren är slut, typ meterologiskt, men betyder det att semestern också är det? Nej. Inte om man har smugit in en semestervecka nu v. 38. Det skall bli skönt. Kommer att åka tillbaka till Göteborg för att besöka några av de som jag lärde känna där under min universitetstid, men även personer som flyttat ditt på senare tid.

Det är faktiskt ganska ensamt här på Gotland. Väldigt många av de som jag håller av och gillar finns just i Göteborg, eller i Stockholm. Det gör ont och jag vet inte om det är sunt att leva isolerat. Visst, jag skulle kunna antränga mig åtminstone 1% att lära känna någon på denna ö, men det är svårt när jag vet att det finns så bra männsikor som jag känner på fastlandet. Typiskt att jag har lätt att utmåla mig själv som ett offer, det är jag ju egentligen inte.

Trösten finns i att jag inte uppfattar att vi glider ifrån varandra så som man skulle kunna tänka sig att man gör då man lever så lågt ifrån varandra. Åtminstone inte som jag uppfattat...

Så till alla er som inte har semester v. 38:

"HA-ha" (fritt från Nelson). :P

Besök från det fasta landet

2007-08-12T05:36:00.000-07:00

Under en vecka har en vän, Jesper, varit på besök. Jättekul att få besök och kunna umgås med vänner. Tycker att vi han med mycket under en vecka: Skön slappning; snooker (Shainghai Masters); cykelturer till Strandpromenaden, Snäck, runt Fårö, Högklint, Tofta mm; Hamlet på Romateatern; mat å dryck; träffa Maria, Petri och Andy (medeltidsveckan/kubb-VM) mm mm

Helgumannen, Fårö

Bad på Fårö. Kallt.

Högklint

Södra hällarna

Romateatern, Hamlet

Del av scenen, Hamlet

Roma klosterruin by night

Ladda batterierna

2007-08-12T05:18:00.000-07:00

Den 30 juli till 2 augusti flydde jag stadens puls och slog mig till ro vid sommarstugan i Näs. Underbart som vanligt. Jag läste, skrev, lyssnade på musik, promenerade och SOV! Fick möjlighet att språka med farmor och farfar. Med den senare tog jag en tripp till Burgsvik i mopedbilen. Härligt! Fick lite sysslor gjorda också, det är kul att känna sig behövd och att ens existens inte bara låts bero.

Husvagnen vid infarten till stugan.

Utsikt över Östersjön

Mer utsikt

Anna Ternheim i lurarna. Så soft!

Farfar och farmor

Mopedbil. Tophastighet: 30km/t

Nu drar jag till stugan!

2007-07-29T15:51:00.000-07:00

Imorgon åker jag till stugan på Näs. Det har jag gjort varje sommar hela mitt liv, de senaste 4-5 åren i min fasters husvagn. Det är verkligen den plats på planeten där jag är "jordad", där jag kan ladda ur och börja ladda upp. Skulle kännas konstigt att inte åka dit. Jag sover i en husvagn med himmlajordens vackraste utsikt. Jag blir varm, bara av att tänka på det.

Jag läser, tänker, promenerar, skriver, fotograferar och får tre mål mat om dagen. Knappt någon mobiltäckning! Guld!

Hoppas att jag kommer tillbaka till civilisationen en lite bättre människa.

Semesterresa 1

2007-07-26T14:49:00.000-07:00

I helgen var jag på bröllop i:

som ligger i

Det var ett väldigt vackert bröllop mellan två härliga vänner som jag lärde känna under min tid vid universitetet främst i

Sedan stannade jag lite i transitkommunen

Ganska skön resa, men jag är dödstrött, kom hem med

02.45 i går natt.

Kärt återseende!

2007-07-16T11:00:00.000-07:00

Det är en fantastisk ynnest att få bo på Gotland och låta en så intressant del av Sverige kommer till en. Typ berget till Muhammed...eller nått.

Jag har fått återse många människor som jag tidigare så mycket mer frekvent.

Zaida
Helene
Max
Ellinore
Anna
Lise
Linnea
Anneli

Ja endel kvinnor, men männen håller sig ju borta :) Hängmattan eller? Någon har väl fått nytt jobb som upptar lite tid ;)

Personligt har det varit mäkbart härligare än tidigare, den är fantastiskt med människor, även om man bara kan träffa dem en lite stund.

Svalka i den gotlänska sommarhettan

2007-07-14T11:54:00.000-07:00

Att sitta på en skön uteservering med spännande och intressanta människor som passerar förbi. En läskande cosmopolitan och ännu en dag passerad. Härligt och kanske skrämande. Vem vet.

Färskfruktsförädlingsträsket

2007-07-05T14:57:00.000-07:00

Ja nu är man här. Det är ju oundvikligt, jag vet. Färskfruktsförädlingsträsket. I trädgården har vi olika växter som ger frukt. När jag tröttnade på att se råkorna äta upp alla sötkörsbär skördade jag dem och gjorde marmelad av dem. Sedan kryddar jag brännvin och tillverkar en körsbärslikör. Det senare tar ju bara 7 månader. Den som väntar på något gått. Sedan finns krusbär i sensommaren. Glädje! ´:o

Marmelad:

1. Tag körsbär:

Lägg i gryta med vatten. Koka. Mosa.

Tillsätt socker och pektin. Koka. Skumma av.
Lägg i burk. Tillslut snabbt. Kyl. Tag kex. Tag ost. Tag marmelad. Ät och njut!

Kan inte låta bli att känna mig som en viss fiktiv New York-bo. Knappast positivt va? ´:/
http://en.wikipedia.org/wiki/The_One_With_the_Jam

Bli melondelare?

2007-06-28T15:42:00.000-07:00

Okey. Jag är ingen snåljåp. Men dagens inköp av vattenmelon tar ändå något pris.

Jag gick till Coop enbart för att se om de hade bättre vattenmelon än ICA. Jag älskar vattenmelon, speciellt i sommarvärmen. Ja, de hade bättre vattenmelon, men bara hela, odelade, på 6-7 kg. Med priset 6,90 kr/kg slog jag till, men bad att få melonen delad mitt i tu, en halv melon med andra ord.

I kassan får jag reda på att delade meloner kostar 29,90 kr/kg. I detta skede skulle jag förstås ha begärt att få köpa en hel vattenmelon, men jag var inte så omständig som man ibland skall vara, det var en lång kö och så vidare.

Den halva melon som jag köpte vägde 3,152 kg och med 29,90 kr/kg blev det 94,24 kr. OM jag istället hade tagit hela melonen (på 6,304 kg) hade jag fått betala 6,90 kr/kg eller totalt 43,50 kr.

Så genom att dela melonen och köpa hälften så mycket melon fick jag betala mer än dubbelt så mycket.

"Köp dubbelt så mycket, betala halva priset"
"Tag 1 betala för 2".

Faktiskt så blev jag lite upprörd över detta. På hemvägen formulerade jag något syrligt och passivt aggresivt brev till Coop. Främst för att de INTE skrivit 29,90 kr/kg vid frukten utan att man tvingas upptäcka det i kassan på kvittot.

En läxa som kostade mig 50 spänn OCH 3 kg vattenmelon. Ty jag är kompetent att dela en hel vattenmelon själv.

Tankeexperiment:

En hel melon väger 7 kg (försäljningsvärde = 7 x 6,9 = 46,90 kr)
Man delar den i två 3,5kg:s bitar (försäljningsvärde = 2 x 3,5 x 29,9 = 209,3 kr)
En delning mitt i tu kostar 162,40 kr
En delning med inplastning tar 180 sekunder
Per timme tjänar man drygt 3200 kr
Månadslönen blir dryga 550 000 kr

Kanske skall man bli melondelare, jag kan nöja mig med 100 000 kr i månaden och bara jobba en dag i veckan.

Midsommar?

2007-06-20T14:12:00.000-07:00

And midsummer is upon us! Är det inte lite väl upphåsat? Jävla pripps blå-reklam! :)

Fördelen med att ha ett fragmenterat och autohibernerande socialt nätverk är att midsommar blir enkelt: färskpotatis, sill och några jordgubbar hemma i trädgården tillsammans med favoritkorsordet. I lugn och ro. Det är ju DET eller "all the way to Chicago". Vem har sagt att man inte kan sitta ensam framför TV:n på midsommar?

Och jag tror ju ändå att "the game is called on acount of rain", som vanligt :)

Simma lugnt,

Skillnaden mellan män och kvinnor?

2007-06-16T15:23:00.000-07:00

Kanske har Jerry Seinfeld fattat detta om skillnader mellan män och kvinnor och varför vi beter oss som vi gör. Döm själva:)

Tips till avacerade bloggläsare

2007-06-15T09:55:00.000-07:00

Om det är så att du har MÅNGA bloggar (eller andra RSS-flöden) som du gärna vill hålla koll på finns det några knep som gör det lite enklare.

Jag använder just nu programmet "Snafer" där man kan lägga in olika RSS-flöden och sedan uppdateras man när någon som man vill "ha koll på" har skrivigt något nytt, eller om denne har uppdaterat en äldre "artikel". Man kan ställa in om man vill att man skall kunna se alla artiklar eller bara de som man ännu inte har läst. Bloggen eller nyhetsartikeln visas diret i programmet (inbyggd browser) sedan kan man välja att läsa den i sin helhet i den ordinarie "nätläsaren".

Det som jag saknar är att bli uppdaterad när någon har lagt en kommentar i de bloggar som jag läser. Men det kanske går att få in på någon smart sätt som jag inte har kommit på än. Tips på bättre program?

Placera dig i koordinatsystem

2007-06-12T11:58:00.000-07:00

Den 24 februari skrev jag om lycka.

Till detta skulle jag vilja knyta an Carl Fredrik Holtermanns bild om ett annat koordinatsystem:

Som han skriver vore det faktiskt intressant att få veta vart i koordinatsystemet folk placerar sig. Jag vet vart jag skulle hamna. Tror inte att detta är rätt forum att presentera det. Vissa kanske redan vet... :)

Well, "koordinatsystemets vänner" är kanske nästa förening som man drar igång...

PS. Och Nej, jag kan inte klandras för Carls avstavning av "fjällvandring", det får ni skriva i hans blogg. Ha! Fjäll som vandrar!? Vaddå tempererad "istid"? DS.

Framtida OS?

2007-06-09T12:51:00.000-07:00

Ok, det är sommar, men med klimatförändringen så verkar vi ju inte få någon vinter och med det inte heller någon begränsning av när på året "vinter" OS skall spelas. Vi kommer väl i framtiden kort och gott bara ha "OS" med 379 grenar i 38 sporter. Detta skulle förstås kräva att minst 5 TV-kanaler sänder oavbrutet under hela OS-perioden.

Med framtidens teknik förutspår jag att man som TV-tittare kan mata in i sin mottagare vilken sport man vill se, vilken gren, vilka lag, vilken kameravikel och vilken kommentator. Detta utan att behöva vara i händerna på indolenta bild- och ljudproducenter som ALLTID visar "fel" match, ALLTID byter kameravikel när man inte vill det. Nåja, nästan alltid. Jag skulle exempelvis gärna se alla sporter rakt uppifrån. Tänk dig ishockey eller fotboll, rakt uppifrån. Eller varför inte badminton och skelleton?

En sport där de kan visa matchen ovanifrån (men då oftast bara i två 5 sekunder) är curling. Ganska juste kameravinkel. När GAS spelar curling är det dock en mer traditionell blidproduktion.

Nya Zeeland, Gamla Sverige
och en liten bit av Polen:

Nevroorganisk floppy drive?

2007-06-08T12:39:00.000-07:00

Jag kan ibland önska att det fanns en nevroorganisk floppy drive där man med en nevroorganisk floppy disk kunde ladda in nya drivrutirner i ens medvetande. Då man kunde uppdatera den mjukvara som är jaget. Ett sätt att undan för undan få bort de buggar som trasslar till ens operativsystem.

Det är så jobbigt när man hänger sig, eller när man har en hopplöst omodern och icke-kompatibel programvara. Hur skulle man göra annars? Kan man uppgradera från den hopplösa oanpassade uppsättning av drivrutiner och källkod som utgör själen?

Finns det någon nevroorganisk floppy drive?

Något är fel...

2007-06-05T12:02:00.000-07:00

?

Tänk dig:
*Visby
*Sommarkväll
*17 grader
*Svag svalkande vind
*Solen vackert på väg ner i havet
*Ledig/helgdag imorgon
*Vackra, väldoftande, sommarklädda och salongsberusade människor strömmar in till innerstadens många krogar och uteserveringar
*Syrendoft i luften, magi

Jag:
Vickningschips och desperate housewifes.

Detta är väl inte riktigt? Förslag på åtgärd?

Gotlänningar ute och cyklar

2007-06-03T09:04:00.000-07:00

1-3 juni är gotlänningarna ute och cyklar. Från socken till socken går budkavel. En tvåhjulig folkfest sedan 27 år tillbaka. Hjälpte till med lottförsläljning och snackade lite med folk. Helt ok. Och fint väder. Köpte man lott kunde man vinna en massa olika saker, men 5 personer vann kryssning till Åland.

"Sockentrampet". Hållplats: Martebo. I huset bredvid: vigsel(!)

När cyklade du mellan två gotlänska socknar senast?

Jag var i Othem, Tingstäde, Stenkyrka, Martebo, Lummelunda, Väskinde, Bro, Lokrume, Fole, Hejdeby och Endre.

Tack Pohlman!

2007-05-26T08:08:00.000-07:00

John Pohlman

Sommaren är här. Tack gode Gud för det! Eller tack John Pohlman! (Det är ändå han som i sin hemliga metrologigrotta styr det svenska vädret med hjälp av en as-stor PC).

Stor PC

Och så kanske den bästa (väder) komik som SVT skapat.

Detta e' ena skôj!

2007-05-24T15:05:00.000-07:00

Första gången jag såg detta klipp fick jag andnöd. Klassisk komik om man frågar mig.

Bakgrund:

Nisse och Rolf har i ännu en plan att bli rika "uppfunnit" en "mirakelmaskin" som skall ersätta alla gamla köksverktyg.
För att nå den breda massan är det TV-reklam ("Infomersials") som gäller.
Direktsändning dessutom!
Riktigt skoj med 4 minuter kvar av klippet.

Klartext

2007-05-22T12:31:00.000-07:00

"Partiet moderaterna har lurat partierna folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna att bilda regering. Regeringen är den som styr landet Sverige. I Riksdagen finns partiet miljöpartiet som är det bästa partiet. Partiet moderaterna tycker inte om partiet miljöpartiet. Partiet miljöpartiet har en bättre politik än partiet moderaterna. Riksdagen är den som bestämmer. Regeringen vill bestämma utan att riksdagen skall få vara med. Det kommer regeringen få ångra när det blir val. I landet Sverige är det val 2010. Under 2010 kommer de som bestämmer idag att åka på stryk. Så händer om man har en dålig politik."

Morgan Pålsson i Klartextsstudion

"Thank you, congress!"

2007-05-21T02:05:00.000-07:00

Kanske något som G.W. Bush inte säger, men jag desto mer! Det var på många sätt en härlig och inspirerande kongress i Norrköping. Personligen var det underbart att få träffa många av mina distala vänner som envisas med att bo på fastlandet.

Vi skall ännu summera kongressen vad Gotlandsavdelningen anbelangar, men vi har fått igenom i stort sätt ALLT som vi föreslog kongessen. Personligen är jag mycket glad över att det första beslutet som fattades under den nya påverkanstorgs-modellen vad motionen som jag initierade om att ändra vallagen. Hurra!

Sedan måste bildandet av Formalianätverket vara den största framgången för världen i allmänhet och partiet i synnerhet!

Men jag är TRÖTT efter 4 dagar kongress!

Kongress i Norrköping 17-20 maj

2007-05-16T13:37:00.000-07:00

Louis De Geer, Norrköping

Om ca. 8½ timme drar jag till kongress i Norrköping (Miljöpartiet). Det skall bli skoj, speciellt att få träffa vänner och bekanta man inte sett på LÄNGE. Lite nervöst också. Jag har ansvaret för att vi tre kongressombud kommer fram (biljetter o.s.v.). Men det går nog.

Kanske hinner blogga lite, vi får se :)

Så länge kan ni hålla till godo med Johan Rheborg som först har en intressant tanke om våra språkrör, och visst finns det många som anser att alla bör vara språkrör för den hållbara politiken ;)

Margareta Winberg får sig en känga, men våra Wetterstrand passar herr Rheborg lite bättre...

"Det här jävla landet..."

2007-05-14T15:13:00.000-07:00

60 sekunder total oraldiarré av geniet Johan Glans, för rött lag i parlamentet.

Bloody sunday

2007-05-14T14:24:00.000-07:00

Ett genialiskt hopklipp från några av Bushs framträdanden. Håll till godo:

Substitut

2007-05-11T05:03:00.000-07:00

När man inte kan få det man önskar får man som bäst nöja sig med ett subtitut.

Problemet uppstår väl när man dels börjar acceptera för många substitut samt när man substituerar de verkligt viktiga sakerna i världen. Än värre när detta substitut är skadligt samtidigt som det fyller upp en saknad. Det är liksom inte ett fullvärdigt substitut men man kanske känner att det är det närmaste som man kommer att komma "den äkta varan".

Hur skall man då förhålla sig till: begäret, substitutet och den eventuella skadliga påverkan?

Tiden flyger - mindre jobbigt!?

2007-05-08T13:20:00.000-07:00

Under en tid nu har tiden verkligen flugit förbi. Dagarna och veckorna har gått MYCKET fort förbi, jag kan inte fatta att det är maj! Jag har flera högintressanta projekt på jobbet och ser "pappershögen" som en utmaning, något positivt. Det är faktiskt kul!

Hemma har det i 17 dagar varit snooker, men i övrigt är det en massa "intressant" TV, sedan matlagning, sedan tid för avkoppling. Mycket nattsömn!

I det att tiden verkar gå fort minskar den tid som jag kan reflextera över mitt liv osv. Även fast det flyter upp till ytan då och då. Så en fullpackad tillvaro minskar, i mitt fall, den jobbiga och svåra kontakten med känslolivet. Bra?

Världen består av två grupper...

2007-05-05T12:43:00.000-07:00

De som...

...har körkort och de som inte har det
...tror på ödet och de som inte gör det
...träffar folk och de som är ensamma
...ser bra ut och de som inte gör det
...lyssnar på schlager och de som avstår
...har saknar krukväxter och de som har det
...har en kärleksvän och de som saknar det
...inte gillar vanlijglass och de som gör det
...lever och de som bara existerar
...är närvarande och de som bara drömmer
...har ett eget hur och de som bor hos någon annan
...kan ge kärlek till sitt barn och de som aldrig får något barn

Vinnar och förlorare

147-break av RO

2007-04-22T05:08:00.000-07:00

Världens bästa snookerspelare heter Ronnie O'Sullivan och han innehar flera rekord, där ibland snabbaste 147-breaket. D.v.s. han rensar bordet på en och samma omgång och får maximala 147 poäng.

Snooker WC är här!

2007-04-21T15:11:00.000-07:00

21 april - 7 maj

Om du tillhör oss, en lycklig skara, som får in Eurosport skall du absolut följa Snooker World Championship. Jag är helt såld på denna sport. Precisionen, efterläget, infallsviklar, underskruv... Spelar biljard med en av mina bröder, men det är liksom inte samma sak...

Ronnie O'Sullivan, världens bästa snookerspelare

Länkar:
http://www.eurosport.com/snooker/
http://www.worldsnooker.com/
http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/other_sports/snooker/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Snooker
http://en.wikipedia.org/wiki/Snooker
http://www.snooker.se/

Pension? Vad är det?

2007-04-21T14:30:00.000-07:00

Ojojoj... Nu skall man visst börja tänka på pensionen. Ungeför 12 miljoner sidor att läsa och lika många fondförvaltare och ungefär 0,18% chans att få en pension som går att leva på.

ITP, privat pensionssparande, TGL, Tjänstepension, TRR, Allmän pension, PMM, pensionsrätt, PTK, premier, pensionsprognos o.s.v. o.s.v. *pust*

Är det någon som klarat av detta och som har någon idé om VART jag skall börja?

Skall man verkligen behöva plågas av detta i 38 år tills man går i pension?

Jag är en dålig bloggare...

2007-04-13T02:08:00.000-07:00

Fan vad svårt detta med blogg skulle vara. Har ju ständigt dåligt samvete fast det inte är så många besökare. När jag skapade bloggen kanske jag hade mer tid än vad jag har idag. Konstigt!

Finns det några tips på hur man blir en bra bloggare utan att lägga flera timmar om dagen?

Fastlandet t&r

2007-03-26T13:49:00.000-07:00

Speciell källa på Sätra Brunn

I torsdags åkte jag till fastlandet för kurs och senare förtroenderåd. Utanför Sala (Sätra Brunn) var kursen för de politiska sekreterarna belägen och det var mycket lärorikt samtigt som det kom flera intressanta personer.

Efter kursen bar det av till Stockholm där förtroenderådet (mp) hölls 23-24 mars. Mötet var bättre än det föregående om man säger så. Intressanta spörsmål, men inte så många beslut fattade. Vi sammanträdde i Ledamotshuset.

Ledamotshuset, Stockholm

Väl i Stockholm fick jag möjlighet till lite "ledighet", så att säga :) Kul! Träffade en god vän och slog runt lite. Men priset fick jag betala, det var inte så roligt att gå upp i morse då jag kom hem med färjan i natt.

Längtar till Göteborg

2007-03-19T13:30:00.000-07:00

Gotland i all ära, men många av mina vänner finns i Göteborg. Det är HÖG TID att göra ett besök. Jag har tid (typ semester) och faktiskt en inkomst som möjliggör det. Sedan har jag hört att det går direktflyg Visby - Landvetter. Finns det något hinder?

[Gôtt mooos! Avänyyyyn!]

Förbannad lathet! ... kanske lite nervösitet också. Det var så länge sedan jag träffade flera av de i Göteborg. Vill liksom försäkra mig om att jag har någon att besöka. Fast det vet jag att jag har, några åtminstone. Det hade ju varit häftigt att köra dit (men jobbigt och inte så miljövändligt). Får väl spara det till något experimentellt försök att åka norr ut i landet.

Jag kan faktiskt tänka mig att ta en 7-10 dagar för ett "återtåg" till gamla kvarter. Men när? Och hur? Ojoj... Många stora tankar i trött liten hjärna...

Midsommar?

Hur skall man kordinera en sådan resa? Man vill ju att folk skall vara lite lediga när man är där, kanske inte bra på helgen...

Men det måste bli av!

Körkort

2007-03-18T14:35:00.000-07:00

Jag håller på att ta körkort och har nu övningskört i ett år. Lite teori läste jag med på semester i sommras, men annars har jag inte hunnit med det. Vet inte om jag kör bra, men min handledare skriker inte lika ofta i panik och dödsångest, vilket jag tolkar som en framgång.

I går körde jag till Burgsvik, Näs och sedan hem igen. Typ 18 mil. Det är andra gången jag gör en "långresa" och det har gått relativt smärtfritt. Det är ju så himmla mycket att tänka på när man kör.

Vad gäller teorin har jag inte aning om vad och hur de kommer att ställa frågorna. Har en CD-ROM med frågor och så, men de är ju väldigt begränsade till antalet. Då är övningshäftet bättre. Men kvar finns också halkkörning. Fasen vad mycket man måste genomgå!

Lämplighetintyg för övningkörning: 300 kr
Teoriböcker: 450 kr
Bensin: 1500-2000 kr
Teoriprov (per gång): 180 kr
Halkkörning: ca. 1200 kr
Uppkörning (inkl. hyra bil med dubbelkomando): ca. 1000 kr
Körkortstillverkning: 220 kr
==============================
Minimum: 4850 kr

OM jag hade tagit körlektioner istället för privat övningskörning hade "bensinkostnaden" istället varit 12000 kr och slutsumman närmare 15000 kr (!) Sedan har jag hört om personer som tagit körlektioner för 30000-40000 kr. Gousch!

Det skall bli härligt med körkort, jag längtar efter frihetskänslan som inte riktigt den kommunala kollektivtrafiken kan fylla. Jag vill ut i naturen. Jag vill se delar av min ö som jag inte sätt. *Suck* Det är dags att ta sig i kragen :)

Vår?

2007-03-09T11:42:00.000-08:00

En helt fantastisk dag idag. Härligt solsken och flera plusgrader, jag vill ha vår nu! Men fortfarande är det lite kyligt i vinden, så det är nog dumt att lägga undan vinterjackan och ta fram sandalerna. Men det var skönt att få en fin dag och helgen verkar ju också bli härlig. Man kan ju vara glad för det lilla man får.

"Ett med naturen" ingång!

2007-03-07T16:37:00.000-08:00

I några timmar nu har jag jobbat med att göra en förstasida till min webbplats

www.ettmednaturen.se

Det primära syftet med webbplatsen är att samla länkar till mina andra sidor (bloggar) och att ha ett webbhotell för att kunna lägga upp pdf-filer m.m. som jag vill länka till på mina bloggar.

Det var ganska kul att frilägga alla bilderna så att jag kunde göra kollaget i bakgrunden. Det är typ mitt drömbibliotek, fast något skissartat. Cognac, böcker och snooker, är det något mer man behöver? Men vilka hänger på väggen?

Hänge sig åt hockey?

2007-03-03T16:39:00.000-08:00

I fredags var jag på den första hockeymatchen på länge. Öns stolthet Visby-Roma mötte jumbon Gimo och mosade dem med 15-0. Men vi gotlänningar är ju också bäst i hela universum på allt! Vi åkte hem efter två perioder då man skäms att det går så bra (och så skulle jag och brosan börja se "Sagan om Ringen", utökade versonen).

Men i efterhand tänkte jag på att under själva matchen var det faktiskt bara den som gällde. När jag ser på TV är det lätt att börja fundera i banor kring sitt eget liv, men "live" försvann dessa tankar om livet. Detta har fått mig att undra om man inte skall hänge sig åt hockey. Följa laget på hemma-matcher, kolla tabeller osv. Jag hejade på Färjestad BK när det begav sig att jag hade ett lag som jag hejade på.

Men "hockey" kan förstås vara något helt annat där samma effekt återfinns. Jag tror att det är "live-inslaget" som gör det.

F.ö. tog det över 10 timmar att se hela "Sagan om ringen" i den utökade versionen. Den var grym med min basförstärkare på 300W.

Utan någon förebild

2007-02-28T12:22:00.000-08:00

När jag tänker på det så kan jag inte säga att jag har någon förebild. Känner att det har betydelse, speciellt om man känner sig osäker och vilsen. Vem har jag att se upp till? Den tiden då jag kunde drömma om de stora personligheterna i historien och önska att jag hade valda egenskaper som de har (främst krativitet och kunskap) är förbi. Nu sneglar jag bara på de personer som jag ser. Och har man en begränsad mängd människor i sitt liv blir ju "valmöjligheterna" också färre.

Tiden då jag hade politiska förebilder är också förbi eller överspelad. Med det att jag växt upp har den ena illusionen efter den annat spruckit och verkligheten visar sitt något mer förtvinade ansikte. I det surr och grått fluff som är min tillvaro är det helt klart svårt att finna någon förebild.

Jag tror väl att jag har några människor som jag försöker härma när det gäller vissa personliga egenskaper. Samtidigt är jag livrädd att jag undermedvetet plockat på mig egenskaper som de fakto ommöjliggör vissa typer av relationer. Alla kan ju inte vara lämpade/ämnde för allt. I min annars övertygade uppfattning att tillvaron INTE är ödesbestämd kan jag inte hjälpa att stundom falla in i ett inre resonemang om fatalismen kanske ändå spelar in till någon grad. Som naturvetare är ju kausalitet en grundpejlare, MEN jag uppfattar ändå att min individuella vilja är en "orsak" i interaktionen med omgivningen. Sedan vill jag ju tro att viljan är fri i det att det val som jag gör inte helt är en konsekvens av yttre och intre omständigheter utan att det finns ett filter eller nyckel som slutligen leder fram till en vilja.

Så: väljer vi våra personlighetsdrag eller är vi ett offer för omständigheterna?

Fångad i bokreans klibbiga nät

2007-02-27T10:21:00.000-08:00

Efter att ha fikat med syrran begav jag mig till ett av våra mer kända varuhus för att komplettera de tidigare gardinerna som jag köpt. Tidigare hade ett fönster de nya och det andra en mycket gammal solblekt gardin som jag köpte 99 när jag flyttade till Göteborg. Hur som helst. På väg ner för rulltrappan, mot gardinavdelningen, hade varuhuset spänt upp ett riktigt bokreanät. För att komma någonstan var man tvungen att manövrera sig mella alla borden med moderat nedsatta böcker.

Jag hade ingen tanke på att köpa någon bok, MEN efter att, som i hypnos, bläddrat igenom några exemplar på faktaavdelningen kunde jag inte motstå "Filosofilexikonet" från 1983. Det är en dansk publikation (Arne Grøn, Jørgen Hustedt, Poul Lübcke, Stig Alstrup, Peter Sandøe, och Christian Stefansen) som översats av Jan Hartman. 2000 uppslagsord och 700 biografier kan nog stilla intresset en tid framöver. 60% rabatt är helt ok. Känns som ett bra köp (även om rytken på internet nu säger att den säls för 50 kr på någon internetbokhandel. Jag väljer att inte tro på det :)

Och när ju dammluckorna öpnnats (med boken och gardinerna) så trillade två nya soffkuddar obemärkt ner i korgen. Och till råga på allt så "råkade" jag beställa några skivor från Ginza på lunchen:

*Dave Brubeck (Take five 1982)

*Nina Simone (Classic collection 1964-67 (Rem))

*Anna Ternheim (Girl laying down (2), Separation road 2006 2-CD (Limit) och Somebody outside)

För övrigt är bilderna med vindkraftverken tagna i min födelsesoken på södra Gotland, Näs. Schyssta omslag!

Jag övervägde att schana in kuddarna och gardinerna för att visa upp här, men ärligt talat: Det är INTE värt besväret! Ni får skriva protestbrev om ni vill.

"Worlds are colliding! George is gettin' very upset!"

2007-02-26T15:30:00.000-08:00

Om man nu har olika världar där man är olika typer. Vad händer när dessa olika världar, mot ens vilja, kolliderar? Vår vän George Costanza blir upprörd och det kan jag förstå. När personer från de olika världarna träffas vet man ju inte vilken typ man skall vara! Det är som om man reduceras ner till den minsta gemensamma nämnaren, ett blek substitut som inte hör hemma någonstans förutom i den överlappade världen mellan två världar som egentligen skulle hållas separat.

Exempelvis när någon av ens föräldrar kommer till ens skola eller arbetsplats. Och än värre: börjar prata och interagera med personerna där! Eller när ens vänner träffar ens farföräldrar. Man liksom försöker vara det som båda världarna förväntar sig att man skall vara. Detta kanske är ett sådan väl känt fenomen att alla förstår och förhåller sig till det utan att det krävs någon tankekraft(?)

I romaniska komedier från USA (som går allt som ofta på TV) är det ju "a big deal" att träffa ens partners föräldrar. Det borde ju vara den smärtsamma (?) processen när två världar, av praktiska skäl, måste smälta samman och bli en. Hur förändras man efter det? Är det någon av typerna som vinner över den andra eller blidas en ny hybrid av personlighetstyp? Sedan kommer väl den initiala personlighetstypen att utsättas för den sociala evolutionen genom de krafter som frigörs i interaktionen mellan personerna från de båda världarna(?)

INDEPENDANT GEORGE:
George views himself as being made up of two distinct psyches: "Independent George" and "Relationship George." The latter is the tedious personality he feels compelled to adopt within the context of his personal relationship with women (Susan Biddle Ross being the woman in question) in order to maintain that relationship. George does not care for the dull persona of Relationship George, viewing it as a sort of prison. In contrast, Independent George is a reflection of George's true nature and the George he could be within the sanctuary of his life away from Susan. Independent George is made up of several important subpersonas: Movie George, Coffee Shop George, Liar George, and Bawdy George. The persona of Independent George is the George Jerry knew and grew up with.

Independent George is nearly killed in the episode, "The Pool Guy." When Elaine begins hanging out with Susan, George panics because he feels his "worlds are colliding" (George says that "if Relationship George walks through this door, he will kill Independent George! A George divided against itself cannot stand!"). Ultimately, the crisis is abated when Susan "breaks up" with Elaine because she finds the triviality of the group's interactions unappealing, saying that "all you ever do" is sit around at the coffee shop. [Från wikipedia.org]

Jag kanske skall ta och kartlägga de olika typerna jag har och se gemensamma nämnare och på något vettigt och vetenskaplig sätt (gärna med formler och tabeller) förutspå vad som skulle hända om A. olika världar TILLFÄLLIGT kolliderar och om B. olika världar tvingas SAMMANSMÄLTA. Sedan borde det ju gå att placera in ännu ej existerande världar i någon koordinatsystem. Jag får ju använda de verktyg jag har för att förstå världen. Låter inte det rimligt? :)

När är man sig själv?

2007-02-25T16:23:00.000-08:00

De flesta av oss verkar leva i olika bubblor (olika "världar"). Man har en värld när man är på jobbet, en annan när man är hemma och en tredje när man träffar sina föräldrar (sedan många där till). För min del kan jag erkänna att jag inte är samma Daniel i alla världar. Det är liksom om de olika världarna skapar olika variationer på samma grundtema. Saker i min person ändras. Jag kanske inte använder samma vokabulär eller retorik. Jag är olika socialt och jag förhåller mig till de i min omgivning på olika sätt i de olika världarna. Hur kommer det sig? Och: När är man sig själv?

Utan ansträngning känner jag mig lätt personlighetskluven mellan dessa olika typer av Daniel. Vem är den rätte? Finns det någon som är mer rätt än någon annan? Steget är förstås inte långt till den klassiska filosofiska frågeställningen: Vem är jag? Problemet är om jag är summan av alla mina variationer. För då existerar jag aldrig vid en och samma tidpunkt. Det kanske är så att jag måste acceptera denna uppdelning(?) Eller skall man som människa kämpa för att radera ut skillnaderna och bli "ett"?

Om det är så att jag skall bli "ett" måste jag ju bestämma mig för vilken av alla dessa variationer som är jag som "ett". Det finns ju säkert fördelar med alla de olika typerna, de har ju liksom evolverat fram i en social kontext, typ "socialdarwinism". Det kanske finns ett överlevnadssyfte med att vara urskiljbart olika variationer på samma grundtema i olika världar, något måste ju ha startat processen att dela upp personligheten. Frågan är om någon personlighet har styrkor som en annan skulle behöva. Kan man få de olika typerna att "låna in" egenskaper (eller tydligheten i vilket de gör sig synliga) från andra typer?

Sedan undrar jag, om jag nu skall bli "ett": vad händer med alla de världar som ännu inte skapats? Jag tror mig inte ha upplevt alla de olika världarna som kommer att finnas i mitt liv. Exempelvis tror jag att ett parförhållande skulle bli en egen värld och med det arbete som verkar krävas för att det skall fungera behövs nog också en ny typ av Daniel. Och detta leder fram till min kärna.

Jag tror att Daniel-typen i en tvåsamhet inte är så bra. Jag har väl aldrig upplevt honom, men det känns som om det skulle krävas allt det som min personlighet har för att han skall lyckas hålla världen vid liv. Jag skulle behöva samla ALLA goda karaktärsdrag i en personlighetstyp och låta de lysa igenom i de rätta proportionerna.

Folk säger att man skall "vara sig själv". Och vem är det då? Och hur går det om jag är medveten om att en ny värld skapas och jag på något sätt råkar lägga mig i den sociala evolutionen och därmed inte låta de naturliga processerna verka förutsättningslöst. Det är väl det som är att "försöka för hårt"(?)

Om någon sitter in med alla svar är det nästan så att jag kan lova att det finns en nygräddad semla i belöning. Hemmagjort.

Vad är lycka?

2007-02-24T12:55:00.000-08:00

Den 11 februari sände Sveriges Radio ett avsnitt av Filosofiska rummet (som är ett mycket bra program, rekommenderas varmt!) om lycka. Var är egentligen lycka? Hur blir man lycklig eller kan man vara det? Eller är det bara en upplevelse. Lyssna gärna på programmet (ligger kvar här till 11 mars 2007).

Intressant är ju relativ lycka. Man kan uppfatta att man ligger på minus, fast situationen kan förvärras så att man relativt den tidigare känslan faktiskt låt på plus. I programmet medverkande filosofen Torbjörn Tännsjö, poeten Aase Berg och lyckoforskaren Henry Montgomery. Många intressanta aspekter av lycka belystes men ju den relativa lyckan och hur illa den totala tomheten är. Att inte betyda något för någon kan vara det värsta som kan hända. En meningslöshet. Vilket då kan vara värre än ett "negativt förhållande" med en person. Frågan är om det finns en dimention i den relativa lyckan.

Om man då skulle tänka resonemanget i två dimentioner (typ kordinatsystem) kan ena axeln vara lidande - njutning och den andra axeln meningsfullhet - tomhet. Där skulle man kunna placera in:

Sedan är det ju en skala mellan ytterligheterna. (i diagrammet har jag lagt in mig själv och en eventuell framtidsposition)

Vad lycka är vet man inte exakt, om man skall tro programmet. En aspekt är grundtrygghet (att man har det som man "behöver") men andra är mer kortvariga, tillfälliga, stumulanser "kickar" eller så kan det vara hur man uppfattar sig själv jämfört med andra. Henry Montgomery berättade att de som vinner silvermedaljer jämför sig med den som vunnit guldmedaljen (och då är bättre) medan den som vann bronsmedalj jämför sig med de som inte fick någon medalj alls (de som är sämre). Detta skulle ge att det är lyckomässigt bättre att vinna en bronsmedalj än en silvermedalj. Ganska komplex och ganska paradoxalt för att inte säga relativt.

Torbjörn Tännsjö kallar sig hedonist och menar att lycka är det enda som är av värde i livet. Han menar att en invändning mot den filosofiska hedonismen är att lycka inte är en särskild upplevelse och att det inte finns. Det som vi betraktar som lyckliga stunder (ex. god mat, sexuell njutning, läser en god bok) är så komplex och beror på så många samverkande mekanismer att det inte finns någon allmängiltig definition. Lyckan är totalt disparat och därmed något som inte låter sig rangordnas på en skala.

Aase Berg menade i ett inlägg att hon är lycklig när hon är med sina barn, samtigt visar forskning på att det inte alls är så, att vi blandar ihop upplevd lycka (om den nu finns) med en allmänt högre lyckonivå för att vi har barn i våra liv.

jag vet nu inte om jag vågar fråga mig om jag är lycklig, John Stuart Mill menar ju att jag då upphör att existera. En åtgärd som kanske inte har så högt optionsvärde.

Är DU lycklig?

Det våras för low-tech!

2007-02-18T15:28:00.000-08:00

I vårt samhälle går ju många saker mycket fort. Vi är många som har vant oss vid att kunna kommunicera via e-post eller blogg. Men jag tycker mig kunna skönja en lite motraktion till det snabba samhället. I vimlet av SMS och direkt chatt kommer ett stråk av low-tech (dvs att man använder sig av tekniker som inte är så tekniskt avancerade. Själv har jag på nytt börjat med handksrivna brev med ytpost. Känns mycket genuint! Sedan tror jag att många skulle må bra av fysisk interaktion snarare än virtuell kontakt. Men jag uppmanar alla att nu skriva brev till vännerna, speciellt de som man inte har möjlighet att träffa fysiskt och de som man inte hört av på länge.

Att det är svårt att sudda (mer permanent) gör att man får fundera lite mer än om man som här skriver digitalt. Att man skriver på papper gör att breven sparas på ett annat sätt. Hur många är det som sparar sina SMS eller e-post att läsa på ålderns höst? Att man använder ytpost gör att förväntan byggs upp och man får inte svar efter 3 sekunder. Jag tycker att det lägre tempot passar mig bra, speciellt då man behandlar existentiella och emotionella frågor.